Aftonbladet – 12 juni 1862, sida 2

Af ett regeringsbeslut, infördt på annat ställe i bladet, finner man huru den för någon tid sedan mycket omskrifna frågan om apoteket Markattans flyttning blifvit afgjord. Regeringen har, såsom man ser, adopterat den af sundhetskollegiam uppfunna, inför vanligt sundt förnuft abderitiska satsen, att privilegiet å apoteket Markattan, ehuru lydande på en apoteksinrättning här i hufvudstaden, borde vara förlagdt inom Nicolai församing af det dråpliga skäl, att då, för öfver 200 år sedan, det första privilegiet för apoteket Markattan utfärdades, bestod staden Stockholm endast af den del at staden, som nu utgöres af Nicolai församling. Men på samma gång apoteksinnehafvaren sålunda förklaras ha vid flyttningsåtgärden olagligen förfarit, medgifves honom af gunst och nåd, att det må förblifva vid den åtzärd han vidtagit, dervid likväl meddelas det uttryckliga förständigande, att Markattan bör förblifoa i den trakt dit detta apotek nu blifvit flyttadt. Man finner likaledes af relationen om hvad i saken sig tilldragit, att orsaken till den vändning saken sålunda tagit är den att apoteksinnehafvaren, som vidtagit flyttningsåtgärden i förtröstan på sin efter allt utseende goda rätt, likväl slutligen ingått till K. M. med en skrifvelse, deri han, under uttryckt tvifvel om han verkligen handlat rätt, be gär bifall till den vidtagna åtgärden: Detta är sakens yttre historia, sådan den officiella relationen gitver vid hander. Det lärer icke undfalla någon, till hvilka rent af befängda konseqvenser det skulle leda, om man på andra områden tillämpade den grundsats som regeringen här adopterat, att nemligen en föreskrift eller en rättighet, som blifvit meddelad att gälla på en viss plats, icke skulle utsträckas till de nya områden med hvilka platsen efter hand utvidgades. Man tänke sig t. ex. att Stockholms staket. såsom flera gånger tillförene händt, ytterligare utvidgades. D: som då t. ex. vore borgare i hufvudstaden Stockholm, de egde icke utöfva sin borgerliga näring utom det område som staden innehade den dag deras borgarebref finnes dateradt. Eller, om det ifrågakomme att tillämpa en äldre förordning utfärdad för staden Stockholm, blefve första omsorgen ett tillse, huruvida den casus som vore i fråga hade företett sig inom det område af hvilket staden utgjordes på den tid då förordningen utfärdades. Och. om man håller sig endast till frågan om apoteken, huru många apotek i våra provinsstäder torde icke, om man börjar 1orska derefter, befinnas ligga utom det område som de respektive städerna omfattade på den tid då för ett eller annat århundrade tillbaka det törsta privilegiet för stadens apotek utfärdades. Kort sagdt, den tillämpade principen blir, huru man betraktar, saken, en uppenbar orimlighet, och man kan förklara dess tillämpning uti en regeringshand ling endast såsom en yttring af den slappa och karakterslösa eftergifvenhet för påtryc kande mäktiga intressen, på hvilken den nuvarande chefen för eeklesiastikdepartementet förut hunnit gifva så anmärkningsvärda prof under sin icke synnerligen långvariga embetsförvaltning. Då man erfar sakens inre historia framstår hr ecklesiastikministern i en ännu besynnerligare dager, och det synes åtminstone oss såsom hade han vid sakens behandling tagit föga vara på sin egen och sitt höga embetes värdighet. Det förljudes nemligen. att orsaken dertill att apoteksinoehafvaren slutligen begärt såsom en nåd hvad han börjat att taga i anspråk såsom. sin rätt, varit den, att hr ecklesiastikministern låtit honom förstå, att utgången af hans sak kunde vara ganska tvifvelaktig, om den blefve föremål för laglig behandiing, och att det vore ganska möjligt att han blefve sitt privilegium förlustig. Ville: han deremot inkomma med en underdånig anhållan att få bibehålla apoteket i Adolt Fredriksirakten, så lofvade hr ecklesiastikministern honom bestämdt, att detta skulle beviljas och hans vidtagna flyttningsåtgärd icke för honom medföra någon påföljd. Man må icke förtänka apoteksinnnehafvaren att han, som vann hvad han åsyftat i sak, icke längre: spjernade emot för upprätthållandet af en princip, som icke längre gällde honom; men omdömena lära knappast blifva dejade om en konungens rådgifvare, som på sådant sätt undernandlar med rättssökande och begagnar sig af dylika utvägar att komna ur en kinkig belägenhet. H. M:t har, enligt Posttidningen, under len 3 innevarande månad utnämnt och förordnat: v vid Andra lifgardet, till löjtnant, underöj:nanten frih! I. A. von Knorring; vid Andra lifgrenadier-regementet: till kapan TRA TR TRATT RAR