Aftonbladet – 11 juni 1862, sida 2

ELISABETH CiLVERTON ). Vänta ett ögonblick, tillade han häftigt. jag har:förhastat mig i mina yttranden. icke i mitt omdöme. Du är sjuk, du lider. och jag vill bespara dig allt vidare tal i denna sak; jag förlåter dig det onda du gjort mig i din dåraktiga välmening. Jag hörde ej mycket af ditt samtal med miss Calverton; jag önskar ej heller höra mer.4 tObetänksamt och obarmheriigt. färAllisammans är mig nu klart och tydligt, Stephen. . Jag skall ej göra dig några förebråelser, jag tackar dig till och med för dma goda atsigter. Men du byggde min lycka på en falsk grund, och derföre har den fallit till stoft, och platsen der den stod är ödsligare än förr. Så måste det vara; men niskan är skapad att lida! i. 4Vill du ej höra hvad jag har attsäga? utbrast Stephen mycket upprörd. CJag måste säga dig allt. evid himlen, jag vill ej höra ett ord!4 utropade Hugo, ochhans hand föll tungt på bordet. Vid himlen, du skall höra mig! svarade Stephen, och hans röst var lika djup, hans blick var lika skarp som broderns, och för första gången konske i hela sitt lif trotsade han Hugos vilja. Vill du döma i en sak som du icke känner, eller är du en feg stackare, som ej vågar höra mig? Hugo tvekade ett ögonblick, lade armarne i kors öfver bröstet och svarade: Tala! Jag skall med tålamod lyssna till ina ord. 8 Se A. B. n:r 67, 68, 70—72, 74—99, 81—83, 87, 88, 90, 92, 95—97, 99—102, 104—106, 108, 111, 113, 115—117, 119, 121—122 och 124—2128, 130 och 131.