Aftonbladet – 11 juni 1862, sida 2

ka, om du i detta ögonblick är döf för förnuftets röst. Jag har blifvit bedragen! Dölj sanningen bäst du vill, omgif henne med så många ursäktande omständighetet som möjligt, hon qvarstår doek obeveklig och medgifver ingen undflykt. Jag gör inga förebråelser, jag anklagar ingen, men jag är fast i mitt beslut.f Skall du blott-tänka på dig sjelf, ej på Bessy? tt Jag skall handla på bästa möjliga sätt. Låt mig ..., Hugo kastade en besynnerlig, bedjande blick på brodern. Låt mig tänka litet, öfverlägga en stund med mig sjelf. Han stödde armbågarne mot knäna och lutade hufvudet i händerna. Stephen, som oroligt betraktade honom, hade ej hjerta att afbryta tystnaden eller störa brodress tankar. Han intog sin plats på softan; ty nu, sedan bans upprörda känslor något lugnat sig, kände han en mattighet smyga sig ige nom hvarje led, som ivang honom att söka hvila. Hans blickar fästades dock alltjemt få brodern, som satt der lika tyst och orörig, men hvars ställning dock uttryckte så mycken dyster förtviflan. Han förstod att Hugos kärleksdröm nu hade flyktat och att det ej stod till i ed makt att qvarhålla den; han förstod alt det mål, för hvars ernående han uppoffrat så mycket, lidit så mycket, genom ett ögonblicks. svaghet var förfeladt; det bopp; som uppehållit honom, tillintetgjordt. och den lycka, han väntat sig finna, krossad -— krossad för alltid. FemtE KAPITLET. En brytning. Hugo såg upp till slut, och hans utseende. talade ej om hopp eller tröst. Det var den