Aftonbladet – 10 juni 1862, sida 2

Hugo och Stephen talade ifrigt då Bessy inträdde. Jag säger dig att jag inte är så sjuk som du tror, Hugo, och att det ej är ringaste skäl för dig att derföre försumma dit: arbete. Tror du kanske att jag behöfver förströelse som vår gamle far? Det är just hvad du i dag behöfver, Stevie4, svarade den äldre brodern. Alldeles icke, invände Stephen. Hvad skulle jag väl företaga såsom bevis på alt jag är vid bästa lynne i verlden? Ligg stilla på soffan — det är allt hvad som behöfs. Jag skall springa upp och fara ut i ett af dina fordna utbrott af häftighet, sade Stephen, fom du för min skull försummar den der affären, om du behandlar mig som ett barn, hvilket man ej vågar lemna ensam, af fruktan att det skall falla ur sin vagga och stöta sig. Jag är viss på att det är ett stort steg framåt på din bana. om du blir medarbetare i den der tidskriften. : Möjligt. Försumma då ej tillfället — du får kanske underhålla din envise och grälsjuke broder en rund tid, om han ej blir så snart risk igen. Vågar du då ej lemna mig ensam här med två fruntimmer i huset? Jo, svarade Hugo, men du är så nedlagen i afton, och det är något som jag inser vara ett dåligt tecken. 4Jag har ju sagt att jag inte är vid dåigt lynne, upprepade han. Vänta, jag kall sjunga en lustig visa för dig, kan rända. Var inte barnslig. Jag går i alla fall m. Bessy, gör mig den tjensten och tala itet förstånd med den här motsträfviga, enisa unge mannen, medan jag är borta. ag dröjer inte länge.t Då Hugo redan var i porten, upphann onom Bessy och lade sin hand på hans rm samt blickade frågande upp i hans be-! ymrade anlete.