Aftonbladet – 10 juni 1862, sida 2

mera yrede, mera bitterhet än hon någonsin kunnat ana. Har ni slutat? frågade han, då han såg sig bemärkt, eller skall jag gå mina färde, så att detta uppbyggliga samtal får fortsättas tills det hunnit en ännu hjertligare förtrolighet? Hugo — Hugo!4 sade Stephen förebrående. Jag inser alt jag återkom högst olägligt, för att hemta den här teckningen. Jag anhåller om ursäkt och skall ej längre störa er enslighet.4 Ni måste först höra ett par ord af mig, sir4, sade brodren med fasthet. Jag vill höra alltsammans och göra slut derpå, svarade han med sammanbitna tänder. 4Bj i vredesmod, Hugo, invände Ste,Ben, Xej i en sinnesstämning som gör dig blind för rättvisa och hindrar dig att se saken sådan den är.4 Ja, ja, jag skall vara lugn, sade han, jag är lugn. SBessy, vill du lemna 0ss ett ögonblick? Hugo steg åt sidan för att låta Bessy gå örbi upp till Lucys rum. Hon såg på honom, men han undvek hennes blick, och hon skyndade ut samt berättade under strida tårar för Lucy hvad som tilldragit sig. Länge efter det Bessy lemnat rummet bibehöll Hugo samma tystnad, och Stephen ville ej afbryta den, emedan han hoppades att den åtminstone skulle medföra ugn i broderns sinne. Verkligen försvann snart all vrede från hans dystra anletsdrag, men i stället bredde sig deröfver en skugga, som tycktes vilja för alltid stanna der. Slutligen tillstängde han dörren och satte fram ett par stolar. SSätt dig, Stephen, du är uttröttad. Då de båda tagit plats, fortfor Hugo: Jag har förhastat mig — jag hade orätt. väl taladt, broder, (Förts. följer.)