Aftonbladet – 10 juni 1862, sida 2

blick, som beledsagade hans ord, först nu började hon tro att han hade rätt. 70, säg icke så, hviskade hon: . Jag har beslutat att anförtro åt någon vän denna hemlighet, som jag så länge be-varat, fortsatte han, och jag tror, Bessy. alt jag ej kan välja någon bättre förtrogen än dig. Du känner dem nu alla så väl och kan bättre än jag bereda dem derpå samt bespara mig mycken smärta. Du har ännu god tid, du kan öfvertänka det bästa sättet att trösta Hugo och de öfriga. Med dig vid sin sida skall denne trofaste broder kanske sakna mig mindre när den första smärtan är förbi. Ty han skall i början känna slaget mycket hårdt — vi hafva så länge varit tillsammans, vi båda.? Men, Stephen, är du viss på... är då allt hopp ute? Kanske du ändå misstagit dig. ?Nej, Bessy. Jag har ej ens försökt ati med lugn underkasto nig mitt öde förr än jog var säker på min sak. Jag har uppsökt dem, som kunnat läsa mitt onda som en öppen bok; jag har begärt ett bestämdt svar och jag har fått det; det lydde så: ännu några få månader och sedan slut. Gråt inte, Bessy, det är i alla fall det bästa för mig.? Bessy försökte att vara lugn, men det oaktadt rullade stora tårar öfver hennes kinder, ty Stephen talade så allvarligt och så be stämdt; hans ord lemnade intet rum för ens den svagaste förhoppning. Jag har beslutat att möta mitt öde med undergifvenhet, och jag hoppas att du skall hjelpa mig dermed, Bessy; ja, jag hoppas att du skall lära de öfriga att med tålamod bära denna sorg om det skulle behöfvas. Det är det bästa för mig, upprepade han, och det kommer ej oförväntadt. Jag visste att det skulle så gå, då jag sade farväl till all lifvets fröjd och sällhet, då jag utan en suck eller klagan ryckte upp min kärleks blomma, ehuru dess rot stod djupt i mitt hjerta.? i Stephen!? utbrast Bessy.