en dylik? Skulle de nu spara för en fram tid, som de kanske aldrig skulle upplefva? Nej, låt dem göra sina glada utfärder on söndagarne, njuta af frisk duft och frisk vatten samt låt dem, utan ett ord om spar. banker och sådana ledsamma saker, slöse bort sina ärligt förtjenta penningar, och näi vintern sedan kommer — ja, de skola kanhända äfven då få något arbete, och de kan väl i alla fall ej blifva värre än der sistförflutna stränga årstiden, som ändå gick för sig att sträfva med. De hörde henne ej ogerna läsa bibeln hemma hos dem för deras sjuka hustrur eller. små barn, och några få läto äfven öfvertala sig att gå i kyrkan; men att spara penningar — det ville de icke; det var ju ändå svårare än att förtjena dem. Det oaktadt märktes dock att något godt blifvit uträttadt, och Mary Davis var ej den som gaf vika för hinder eller motgångar. Hon uppmuntrades äfven i sin ädla verksamhet genom en och annan framgång, och hon hade ej hellar hoppats på att i denna föränderliga verld kunna erhålla alldeles de resultater hon önskade. Emellertid gjorde Hugo Speckland och Bessy allt vidsträcktare aftonpromenader, nu då dagarne betydligt ökat sig, och dock syntes det Bessy som om dessa vandrinoar upptogo betydligt mindre tid än förut, under de korta vinterdagarnes korta skymning, innan hon riktigt lärt sig förstå att en djup och trogen kärlek måste segra till sluts ötver både blyghet och likgiltighet. Mary var också nöjd med sin kusins val, hvilket äfven bidrog till den allmänna illfredsställelsen. ?Han är en ordentlig och sparsam ung man?, sade Mary en dag, sedan de båda kusinerna afhandlat Hugos öfriga förtjenster. Jag är