ej hysa alltför stora förhoppningar för fram tiden, mrs Wessinger.f Nå ja, ni har väl rätt, miss. Jag skall skaffa mig någat syarbete för att förströ mina tankar. Min högra arm riktigt värkei af brist på sysselsättning, det är visst och sannt.? FjirrDe KAPITLET. Bladet vänder sig. En välgörande person blir snart känd i ett fattigt grannskap, huru obetydliga än tillgångarne kunna vara i förhållande till den nöd som borde afhjelpas dermed. Mary Dav:s upptäckte inom kort, att hundrade ånger den summa hon kunde utdela skulle ibland det stora elände som omgaf henne göra samma verkan som en daggdroppe i oceanen. De hjelpbehöfvande ökades alltmera, hennes räntor minskades i förhållande dertill och hon måste dock vänta kanske ännu sex månader innan hon ånyo erhöll någon utdelning på sina aktier. 1 sin ifver alt hjelpa hade hon slösat litet med sina medel i början, och hon måste nu försöka hushålla med de få pund som återstodo utöfver hvad hon sjelf behöfde af sin halfårsränta. Det var sommar nu och invånarne i Whitechapel saknade ej mera arbete och voro mera i behof af goda råd än af pennvingeunderstöd. Mary Davis försökte äfven att hos dem, som visat sig tacksamma för de gåfvor hon utdelat, inskärpa nyttan af hushållsaktiga och ordentliga vanor. Men detta var ett arbete, betydligt svårare än hon kunnat föreställa sig, ty dessa menniskor lefde bokstafligen för dagen och läto ej en enda tanke på framtiden och den kommande vintern störa sig i sommarens fröjder. De hade ju nyss ölfverstått en svår tid — skulle de då genast börja tänka på