Aftonbladet – 6 juni 1862, sida 2

ning med allmän säkerhet, så att en konseqvent ulveckling af statsoch folklifvet deraf må uppkomma och fortgå. Derefter föredrogs den andra frågan angående företrädet mellan medelbara och omedelbara val. Hemmansegaren ScHovrrz på Järna ansåg det omedelbara valsättet utom all fråga vara det prirä cipielt rigtiga, men befarade att möjligen tillämpningen af detta valsättskulle åtminstone i början möta några svårigheter på grund af hos många rådande likgiltighet. RE SERNER Emot denna betänklighet invändes af andra talare, att det vore gifvet att så länge man icke :gde en rättighet, kunde man icke lära sig att värdera densamma, och att man följaktligen icke finge draga ke för det omedelbara valsättet ofördelaktiga slutsatser från de nuvarande förhållandena och från den likgiltighet, som nu på ett och annat håll kunde förspörjas och som vore en frukt just af det ofördelaktiga inflytande, som valsättet medelst elektorer nödvändigt måste utöfva. Endast genom det omedelbara valsättet, der enhvar måste göra sig reda för hvem han vill hafva till representant, kunde ett rätt allmänt och lifligt intresse för den vigtiga medborgerliga förrättningen framkallas och valmännen förmås att söka göra reda för de personers egenskaper, hvilka ifrågasättas till kandidater. Man hade sett både här i landet och annorstädes, nvilket stort och välgörande inflytande som det omedelbara valsättetsinförande medfört. I Stockholm t. ex., der tillförene under det valen skedde indirekt genom klassernas elektorer fältet var öppet för intriger och öfvertalanden, kunde man nu efter den nya valordningens införande tydlisen se mera lif och intresse för saken, och offentliga, öppna förhandlingar hade efterträdt de fordna enskilta bearbetningarne och intrigerna Samma erfarenhet hade man vunnit i andra sta:er med större konstitutionel utveckling än vår. Exempelvis anfördes huruledes bland den Seeländska allmogen, som i lojhet väl kan mäta sig med befolkningen i de minst lifaktiga trakter hos oss, hade, sedan det direkta valsättet blifvit genom den nya danska författningen infördt, vid hvarje nytt val visat sig ett växande intresse. Man såg ofta kandidaterna blifva interpellerade af valmännen i vigtiga frågor och valets utgång bero på det mer eller mindre tillfredsställande och med den allmänna meningen bland valmännen öfverensstämmande sätt, hvarpå de utvecklade sina åsigter. På grund af dessa och andra skäl, och sedan Schoultz förklarat sina betänkligheter egentligen endast ha afsett öfvergängeperibden och den första tillämpningen, förenade man sig enhälligt om antagande af följande resolution såsom svar på den andra frågan: Mötet anser den omedelbara och drekta valrätten böra föredragas och tillämpas i stället för den ensamt för bondeståndet nu gällande medelbara genom elektorer. Vid föredragning af den tredje frågan, rörande nya elementers inrymmande i bondeståndet, erinrade ordföranden om den föregående behandlingen af denna fråga. Då den första gången förevar till afgörande i bondeståndet understöddes förslaget endast af 18 röster. Vid sista riksdagen föll förslaget visserligen ånyo, men minoriteten hade då vuxit till 35 röster; var således ungefär dubbelt så stark som förra gången. Ökades förslagets anhängare vid nu stundande riksmöte i samma proportion, så blefve minoriteten förvandlad till majoritet. ScHurtz ansåg bondeståndet ha handlat illa då det satt sig emot en reform, genom hvilken inträde i ståndet skulle öppnats för många insigts fulla och utmärkta män, som nu vore derifrån atestängda, men hvilka, inkomna i ståndet, skulle kunna väsendtligen bidraga att höja dess anseende, makt och inflytande. L. M. Carsssos trodde att allmogen i allmänhet icke hade n-gonting emot den ifrågavarande reformen, men han befarade att motståndet komme hufvudsakligen från ombuden och att beveelsegrunden hos åtskilliga bland dem kunde vara farhågan att ej blifva omvalde i fall förslaget. ginge igenom. GB Ka PR Afven andra talare yttrade den öfvertygelse, att allmogen ingenting hade emot att erhålla rättighet att till sitt ombud utse en framstående person, tillhörande de medborgareklasser, som vore i fråga att genom här omförmiälda förslaj få rösträtt och valbarhet till bondeståndet. Vi andra uppdrag, der valet vore fritt, lemn:.de allmogen ofta sitt förtroende åt personer, tillhörande andra samhällsklasser. Man erinrade exempelvis hvilken förlust det skulle vara för ståndet, i fall på något ställe tillfälle yppade sig att få till ombud sådana folkets män som t. ex. en expeditionssekreterare Richert eller en doktor Sandberg, men dessa genom den nu gällande inskränkningens bibehållande skulle vara inkompetenta att i ståndet inträda. Såsom ett annat exempel på inskränkningens olämplighet anfördes, att om en betjent gifter sig med en bonddotter och med henne får en hemmansdel, så blir han valbar till bondeståndet, men hans husbonde, om tillförene tillhört annat stånd, kan icke till riksdagsman väljas, om han än har tio gånger så mycket insigter och tio gånger så mycken talang. Såsom svar på frågan antogs enhälligt denna resolution: Mötet f rklara? den af tre viksstånd vid två riksdagar bifallna förstärkning af bondeståndet nyttig och välgrande, så för det allmänna som för bondeståndet sjeft.s Fjerde öfverläggningspunkten var frågan om hvilka kandidater som man borde rekommendera att komma i åtanka hos elektorerna. ÖRDFÖRANven erinrade att här icke vore fråga om att göra något slags intrång på elektorernas valrätt och valfrihet, utan blott att uttrycka den önskan, som kunde göra sig gällande bland deltagarnei detta möte, uppmanande han de närvarande att gifva sina tankar i ämnet tillkänna. Samtlige närvarande uttalade dervid den öfvertygelse, att valdistriktet icke skulle kunna blifva bättre och värdigare representeradt vid riksdagen än om det till sitt ombud finge sin fordne representant Pehr Sahlström på Berga, och föreslogs, att uttryckandet af en önskan derom skulle blifva mötets beslut i afseende å denna punkt. SaurströM förklarade emellertid, att han, i betraktande af sina uppnådda 77 år och sina försvagade kroppsoch själskrafter skulle anse det såsom ett fel mot sina kommittenter om han mottoge ett sådant uppdrag, hvilket han kände med sig att han icke skulle kunna uppfylla så, som han ansåg det borde blifva uppfyldt. Af de närvarande invändes häremot, att Sahlströms misstroende till sin förmåga att än en gång fylla representantplatsen, ginge alltför eo Man hade haft glädjen se hans helsa på de båda sista åren betydligt förbättrad, och genom den numera öppnade jernvägsförbindelsen vore resan till hufvuåstaden vida lättare än tillförne. Hvad själskrafterna åter anginge, så lemnade sahlström vid detta tillfälle det bästa beviset derpå, att hans sinne bibehållit sin fulla spänvighet och att hans uppfattning ännu var lika snabb och säker som fordom, och om de 77 åren veröfvat honom något af hans mannaålders kraft och ihärdighet, så bade de å andra sidan gifvit et mognade omdömet och den rika erfarenheten. an uppmanade derföre Sahlström att icke undandraga sig uppdraget om valet fölle på honom. SaHLSTRÖM fortfor dock att undanbedja sig att komma i åtanka. Hemmet och lugnet vore hvad