Aftonbladet – 6 juni 1862, sida 2

nella stämningen i Danmark, der, såsom en helt naturlig följd af de långvariga förvecklingarne och uttråkande förhandlingarne, en viss trötthet och apathi börjat bemäktiga sig sinnena. Att deremot de svenska och norska studenterna vid sin ankomst till Köpenhamn skulle offentligen kasta sig in uti de politiska partistridigheterna på platsen, det är någonting som vi tro endast kunna förutsättas af den, som är intagen af så stor partiifver, att han ser sig om efter allt som skulle kunna användas såsom vapen och hjelpmedel i partikampen mot en hatad motståndare. Vi ha aldrig beundrat den Hallska ministören och dess diplomatiska förhalningskonst, hvarigenom den, efter vårt sätt att se, låtit en mängd gynnsamma tillfällen till n definitiv lösning alldeles gå sig ur händerna och inverkat förlamande på nationalindan. Men ifrån en sådan opinion och till len ytterligheten att betrakta denna minis6: såsom en fiende och förrädare emot ordens sak är en himmelsvid skilnad. All-aminst kunna vi fatta, huruvida det kan alla någon in att i samma andedrag som van öppet förklara, att det partisom hittills i Danmark stått emot den hallska politiken, srumpit ihop till en handfull män, medan rela nationen föröfrigt sluter sig till denna politik, ändock fordra, att en gästande skar: ut svenska cch norska studenter skall åväsabringa en ministårförändring, att den skulle ze mötet karakteren af en demonstration not den nuvarande danska regeringen. Vi unna tänka oss fatta den gukligit rriterade stämning, i hvilken man kan göra ett sådant ntagande, men en dylik Hallophobi, som inpillar sig, att allting är godt och bra, att alla svårigheter äro häfda endast man kan få bort hr Hall, och som knapt egnar en tanke åt ett quid postea?, anse vi säsom ett ledsamt fenomen, mot hvilket vi måste protetera för den skandinaviska sakens skull, vilken icke har någonting med partifanaismen att skaffa. Den föreställnivgen, att specielt Upsalastudenterna skulle brinna af åtrå att kasta sig in i ögonblickets frågor och stridigheter samt att opinera för och emot partierna i Danmark, att de med förkärlek skulle griJa initiativet till politiska debatter, innevär, så vidt vi känna förhållandena, ett nögst väsentligt misstag, ty för dem gäller icke blott det allmänna, som redan af en dansk tidning blifvit anfördt, att de hufvudsakligen utgöra unga män, stadda i sin utveckling, med Jädla och varma känslor, stora tankar, men icke stadgade åsigter, icke mogna och pröfvade öfvertygelser, och att le icke komma tillsammans för att nu utöra någonting, utan för att inviga till den dås tjenst, hvars sanning de känna; utan särskilta omständisheter tllkomma so u gifva at studentiåg från Upsala en något oli a sarakter mot ett danskt eller norskt sådant. Köpenhamns och Kristianias universiteter. räkna fortfarande såsom akademiska medborgare. en mängd äfven äldre personer, som inträdt i statens tjenst eller utöfva anvan inflytelserik offenthg verksamhet. Derisenom ha danska och norska studenttågen företett ett antal embetsmän, folkrepresentanter, berömda författare, publicister, akadeniskt bildade industriidkare o. s. v. I Up-: sala och Lund har ingen akademisk medborgarrätt som två år varit borta från universitetet, och ett studenttåg från dessa stäler måste fördenskull förete en mera rent rkademisk prägel. Vi äro fullkomligt öfvertygade, att de svenska deltagarne i studenttåget, nu såsom förr, fritt, öppet och otvetydigt skola uttala sina tankar och förhoppningar ifråga mm nordens stora gemensamma sak, utan att dervid kasta sig in på politiska detalj,mråden, som för sammankomster af denna art äro fremmande. Vi önska det ståtliga ?Chapman? en god ,ch lycklig fart öfver Östersjön med sin dyrbara börda och tillönska alla deltagarne i ärden ett lifligt och klart medvetande om len stora id, hvars representanter de nu skola vara, öppna sinnen för att kunna rätt atta och njuta af det stora, sköna och karakteristiska som skall framte sig för dem samt en rik skörd af ädla minnen och inryck för hela lifvet.