Aftonbladet – 5 juni 1862, sida 3

Den föreslagna hypotekskassan för städerna. Städernas delegerade fortsatte och afslutade i går förmiddag sina öfverläggningar, rörande det förslag till reglemente, som utgjort föremål för mötets pröfning. Med af seende på 19 i 2 kapitlet beslöts att orden: eller hans borgesmänt skulle utgå, i öfverensstämmelse med den förut uttalade åsigt, att borgesmän å låntagares förbindelse ej borde ifrågakomma i det nya förslaget. Vid 21 6 ansåg man att orden: uti hufvudstaden befintlig?, borde uteslutas i följande mening: än medelst deposition i någon uti hufvudstaden befintlig bankinrättning.4 1 mom. af 23 Ä, lydande sålunda: SÖtvergår hos hypotekskassan pantsatt egendom i sin he!het eller till någon del, genom köp eller byte till annan egare, åligger det den, som egendomen sig-afhänder, att uti köpeeller byteskontrakter tillförbinda den nya egaren att öfvertaga ansvarigheten för lånet eller den. del deraf, som motsvarar den afhände fastighetsandelens belåningsvärde ce.4, ansågs likaledes böra utgå, men det öfriga al n godkändes. Om-25 , rörande rättighet för låntagare, hvilken i hypotekskassan pantsalt särskilda uti hans fastighet intecknade skuldsedlar, att, i mån lånet blifvit amorteradt, till så stort belopp. som motsvarar. en eller flera af nyssnämnde skuldsedlar, desam: ma återbekomma i den ordning, att de hvilka gälla med sednaste betalningsrrätten först återställas, uppstod en längre och liflig diskussion. Ett par talare motsatte sig antagande af denna paragraf samt uttryckte den mening, att säkerhetshandlingarne till sitt! primitiva belopp borde under hela lånetiden förblifva i hypoteksbankens ego, och ansågo de detta vilkor utgöra en at hufvudgarahtierna för bankens betryggande och framgång. Häremot uppträdde åtskilliga talare, som förmenade aft antagandet af en sådan princip vore obillig och skulle afskräcka mången från att söka inträde i föreningen. I stället för att minskas, blefve ju säkerheten allt större, ju mera som under årens lopp amorterades å skulden, och att då för låntagaren binda en mängd för hypoteksbanken öfverflödiga säkerhets andlingar vore att drifva försigtigheten väl långt. Det vore ju dessutom meningen att bilda en grundfond och reservfond. Hvartill skulle dessa tjena, om ej att betäcka oförutsedda och tillfälliga förluster, som möjligen i något fall kunde uppstå? För öfrigt, hvartill ekulle de inteckningar, som genom amortering blifvit inlösta, tjena banken? Icke kunde å dem för något fall större belopp utsökas än som vore oguldet, ty de afbetalningar, som voro gjorda, stodo antingen å skuldsedlarne afskriine; eller ock hade låntagaren bankens bevis i handom, huru mycket han var skyldig, och för den händelse en pant måste utmätas för återstående skuldbelopp; men ej räckte till; så vore ju de inlösta, men.i bankens ego fortfarunde befintliga säkerhetshandlingarne, af intet värde. Räckte åter panten till, så voro de hkaledes öfverflödigå. Från hvilken sida, de talare, som förordade paragrafen, dunda betraktade saken, funno de ej något skäl att ur det nya reglementet utesluta densamma. Vid framställd proposition godkändes också dess bibehållande oförändrad, Härefter öfvergick man till HI kap. om hypotekskassans förvaltning, hvilket jemte IV. kr p., handlande om revision, ansågs i sin helhet böra remitteras till:de nya komiterade. för alt omarbetas i enlighet med de grun! de: och åsigter, som gjort sig i hufvudsaken gällande. V kap. om bolagsstämma ansåvs ej heller böra föranleda någon diskusn, utan remitterades likaledes tills komides pröfning, med uttfyckande: af der åsist, att någon särskild rösträtt vid bolags slinma ej borde, inrymmas. åt ionehafvare af,grundfondsobligationer. Frågan om låntattare skulle ega rättighet att genom fullmäktig tillstädeskomma vid bolagsstämms framkallade några anmärkningar, men äfven