Aftonbladet – 5 juni 1862, sida 2

de arm i arm utför den föga be:ökta gatan, medan Bessy, lite. förlägen och mycket lycklig, lyssnade till hans upprepade försäkringar att den tjugoandra nästkommande April skulle blifva den lyckligaste dag i hans lif. Detta behagliga ämne uttömdes aldrig, hvad man än talade om, Mary Davis, mr Parslow, Stephen eller hvad som helst — alltid återkom man till detta märkvärdiga dato; hvarvid Hugo som oftast höjde sig till verk: lig vältalighet. Denna dag hade lyckan dessutom på annat håll smålett åt honom, och han hade goda nyheter att berätta sin fästmö. Hans träsnitt och gravyrer håde väckt en viss uppmärksamhet, och mer än en illustreråd tidning hade erbjudit honom arbete, på vilkor som satte honom i stånd att med mindre arbete lägga utaf mera penningar. Det är alltsammans för det att du går i kyrkanX, sade Bessy Jifligt. . Eller för att jag öfvat mig ovanligt mycket, äfven om söndagarneX, svarade han skrattande. Oh, det är inte ditt allvar! Kanske du för lyckan med dig Bessy, sade han; jag är böjd för att tro något dylikt. Genom dig har jag bättre tankar, renare hjerta, vänligare lynne — deruti ligoer hemligheten af min framgång, och således tår jag ju tillskrifva dig densamma ? Hugo var vid alldrabästa lynne, e!jest hade han väl ej sagi dylika artigheter, eller sagt dem så uppriktigt, så af hjertat. Denna tid var för de båda förlofvade mycket glad och angenäm, och sedermera. då Bessy med tungt hjerta blickade tillbaka derpå, fann hon detta minne så ljuft att hon knappast kände den bitterhet som oftast medföljer tänken på en skön, en flyktad dröm. Hugo kom nu hvarje afton till S:t Owens,