och förslag tillallmänt ordnande af prester skapets aflöning, utan äfven kammarkollegii ofvan omförmälde utlåtande deröfver, uumera äro till K. M:t ingifna, befinner. sig! det vigtiga är å utredt skick, att hr: ecklesiastikm n och bör företaga det till skyndsam behandling och utarbeta den allmänt efterlängtade författningen, hvars promulgering med otålighetförväntas. Detia arbete bör icke blifva öfverhöfvan mödosamt, enär materialierna dertill äro särdeles fullständiga. För hr ecklesiastikministerns energi och sjelfständighet blir detta ärende en pröfvosten. Det är nemligen klart, att många och inflytelserika ansträngningar skola göras i alsigt att få ärendets slutliga afgörande uppskjutet, t. ex. derigenom att ytterligare utlåtande infordras af flera ?vederbörande? — och sådana kunna utan tvifvel lätt uppletas i de fall då man vill draga ut en fråga på långmål. Men vi föreställa oss dock att K. M:ts rådgifvare, och isynnerhet hr ecklesiastikministern, skola skygga tillbaka för en dylik åtgärd, väl vetande att efterräkningen kan blifva allvarsam, om det svenska tälamodet sättes på för hårda prof.