Aftonbladet – 3 juni 1862, sida 3

och blef liggand Ett par andra nyköpta hi star, som voro förda till hamnen för att se och höra lokomotiv och ångbåtar, blefvo också indragna i tumultet. Den ena hästen ryckte sig lös och sprang i full karrier hem, men den andra klämdes in midt emellan de två hästarne för droskan och skenade sedan i bredd med dem. Drängen, som förde de lösa hästarne, blef kullkastad, trampad af dem, samt öfverkörd af två vagnar. Han blef illa skrapad i ansigtet. Först på Jerntorget lyckades man att hejda de frustande och fnysande hästarne, men som de voro intrasslade i remtygen, kom den ena af hästarne att bli nedtrampad och skadad af de andra två. — Inom Norrköpings magistrat har förslag blifvit väckt om indragning från och med den 1 Oktober af alla utskänkningsställen. Om detta radikala förslag berättar Norrköpings Tidningar: Fredagen den 23 dennes förevar hos magistra ten frågan om reglering af minuteringsoch ut skänkningsställena för bränvin här i staden under försäljningsåret från den 1 nästinstundande Oktober. Borgerskapets äldste, hvilka ega att först yttra sig i ämnet, hade liksom tillförene, förordat ett antal af 12 minuteringsoch 22 utskänkningsställen. Inom magistraten åter väcktes af en ledamot ett helt motsatt förslag, gående ut på icke mindre än indragning af samtliga utskänkningsställen. Magistraten ansåg detta förslag af sådan vigt, att den beslöt ånyo höra de äldste. Förslaget lyder sålunda: Under flere år har magistraten genom att föreslå förminskning i utskänkningsställenas antal sökt motverka den ständiga frestelsen till bränvinsförtä ring, hvartill deras mängd i icke ringa mån bidragit. Ju mera jag tänkt mig in idetta ämnes vigt ur så väl moralisk som ekonomisk synpunkt för stadsinvånarne, desto lifligare har den sanningen trängt sig inpå mig, att den hittills vidtagna itgärden, riktig och nödvändig såsom öfvergång betraktad, nu måste efterföljas af någonting bättre och verksammae, någonting, som rycker samhället framåt och närmare det eftersträfvandsvärda målet; och i betraktande deraf: att en stadsinkomst, som grundar sig på befolkningens lidelser och har dess ofärd till följd, bör afskaffas, såsom i längden bringande olycka öfver hela samhället: att bränvinsutskänkningsstället är en härd för våldsbragd, oordentlighet, osedlighet och äfven för oärlighet, hvilka alla gemensamt och hvar för sig frodas i dryckeslag och derför alstra behof att skapa tillgångar genom hvilka medel som helst, lofliga eller olofliga: att genom aflägsnande af kroglifvets förförelser en framtid af välstånd och trefnad kan beredas det uppvexande slägtet och den talrika arbetarebefolkningen, hvilken blott behöfver godt föredöme och vänlig ledning för att kunna blifva en prydnad för den stad, som från den suger must och näring, samt en heder för den svenska arbetareklassen: attlandtmannen, som tillförer oss nödvändighetsvarorne, måste besparas den nu allmänt rådande bäfvan för stadens med dess många från bränvinsutskänkningen härrörande frestelser och faror för sina söner och tjenare, föreslår jag magistraten att med mig förena sig i den framställning hos konungens befallningshafvande, att all utskänkning af bränvin och andra spirituösa drycker må upphöra här i staden från och med den 1 Oktoher innevarande år, för så vidt icke personer finnas, hvilka kunna styrka Ög ega i lag grundade anspråk på utöfvande af bränvinsutskänkning, det ja; kva för min del icke anser vara förhållandet med någon enda utskänkningsrätts innehafvare här i staden, ehuru magistraten intills och så länge bränvinsutskänkning varit medgifven till täflan, tillåtit vissa personer på grund af gamla innehafda bryggareoch traktörsrättigheter, sådan rörelse utan auktion utöfva efter taxering. Genom detta förslag har jag väl icke föreställt mig, au bränvinssuperiet och smaken för starka drycker i allmänhet skulle kunna för det närvarande utrotas, men att det i betydlig mån skall förminska förbrukningen, möjligtvis rädda det uppvexande slägtet och för många blifva ett gif akt att lemna vanor, hvilka i och för sig sjelfva och isynnerhet såsom skadliga föredömen för ungdomen böra öfvergifvas, det dristrar jag mig frimodigt förutsäga och skulle alltför mycket missräkna mig, om icke mången underkastar sig uppoffringar just der.öre, att det befordrar det allmänna bästa, för hvilket alla mindre intressen måste tillbakasättas, må de ock hemtas från ömhet om stadskassan, hvilken i allt fall erhåller riklig ersättning genom stadsinnevånarnes mera allmänna förmåga att bära skattebördor, som uppstår genom besparing af utgifter, hvilka förut kommit bränvinsutskänkningen allena till godo, -för att icke tala om den besparing, kommunen sjelf skulle göra genom minskning i utgifter i och för fattigvårdsväsendet. Jag vädjar nu till eder hrr domare, om icke ransakningsprotokollen vittna, att roten och källan till de flesta brott och oordningar, hvilka dagligen utgöra föremål för eder behandling, är att söka från utskänkningsställets orgier, och till eder hrr politierådmän, hvilka under edra tjenstebesök i stadens åtskillige d lar icke kunna hafva undgått att göra jemförelser emellan de trakter, der krogar finnas och der de saknas, om I icke, för att blott taga ett enda exempel, dervid icke jemförelser med särskilda stadsdelar behöfva ifrågakomma, hafva erfarit, att idogheten, sparsamheten och belåtenheten bland folket å Saltängstraktea gjort betydliga och förvånande framsteg under de sednare tvenne åren, efter det trenne utskänkningsställen derstädes försvunnit. Med detta för ögonen kunnen I tveka om den äg, som bör beträdas? Det ansvar, jag genom detta förslag iklädt mig sjelf, har jag icke förbisett, men med lugn och förtröstan går jag att möta de svårigheter, hvilka ligga i vägen för sakens grundliga genomförande, ifall jag skulle vara nog lycklig, att få se mitt förslag krönas med framgång. Fruktan för förvända opinioners makt måste vika för fruktan för eget samvetes förebråelser att icke hafva med en rotfast fvertygelses hela styrka uttalat, hvad jag anser ätt och nyttigt i en fråga af så stor vigt för hela samhället, som den ifrågavarande. I öfrigt och veträfftande utminuteringsställena, instämmer jag med borgerskapets älds:e och föreslår alltså att deras antal må hos konungens befallningshafvande föreslås till tolf. — Handelstidningen meddelar följande lilla efterskörd till de famösa petitionernä mot ktor Ljungberg i Göteborg, af ej mindre kuös beskaffenhet än lådans öfriga innehåll : me OL sd lanoictnasnanr I ll tohara sti