Aftonbladet – 3 juni 1862, sida 3

lunda bestridas. Det är till och med ovedersägligt, att om, uätöm de nuvårande brefbärareturerna, inrättades ytterligare en eller annan dylik, dermed alltid skulle vinnas några fördelar för korrespondensen, vid hvilken timma på dagen som helst detta brefbärarelag utginge från postkontoret. Dock bör icke lemnas oanmärkt, att brefvens utdelning och brefbärareafgifternas upptagande tidigt på morgnarne eller sent på qvällarne, särdeles under den mörkar. årstiden, måste vara förenade med flera svårigheter, helst erfarenheten visat, hurusom under höst och vinter brefbäringen alltid går långsammare på qvällarne, oaktadt då på många ställen förstugor och trappor äro upplysta, hvilket så högst sällan eger rum om morgnarne. Hvad beträffar frågan om brefbäraredistriktens storlek, torde det befinnas vanskligt att derom yttra sig med säkerhet innan erfarenheten visat, huruvida verkligen någon svårighet möter för brefbäringens behöriga bestridande inom desamma, sådana de nu blifvit bestämda. Upplysningsvis må nämnas, att dessa distrikt, som förut utgjorde sex med hvar sin ordinarie brefbärare och dennes biträden, nu äro tolf med tre brefbärare för hvarje. Att brefbärareantalet för distrikten blifvit bestämdt till tre i stället fö en, härrör icke af något distriktens större omfång, utan har skett derför att icke hvarje brefbärare skulle behöfva sex gånger om dagen utsändas från postkontoret och sex gånger dit återvända med innehållet af de breflådor honom ålegat tömma, hvarigenom dels brefbäraren skulle hafva blifvit alltför mycket uttröttad, dels, särdeles inom de mera aflägsna distrikten, föga tid lemnats öfrig för sjelfva brefatdelningen och sannolikt aldrig något tillfälle för brefbäraren att betjena alimänheten med rekommenderade brefs uttagande. Olägenheten för allmänheten att numera emottaga försändelser enom tre brefbärare i stället för två — en för postoch en för lokalbref — tro vi icke böra anses särdeles betydlig. Tvärtom måste i många fall det för korrespondenten blifva en fördel att ega tillfälle bland tre brefbärare utse den, åt hvilken han möjligen helst önskar anförtro uttagandet af penningebref, under det att förut dessa bref rätteligen bort utdelas endast genom den brefbärare, som aflemnade öfriga postbref. Slutligen har äfven blifvit anmärkt, att två timmar vore för lång tid för brefvens utsortering å postkontoret. Härvid synes den aktade ins. hafva förbisett, att denna sortering icke kan begynna i samma stund som lådornas tömning vidtager. Innehållet af breflådorna i de aflägsnare trakterna inkommer i allmänhet icke till postkontoret förr än 40 4 45 minuter efter det början blifvit gjord med lådornas tömning. Sålunda återstående omkring 11, timma är i allmänhet fullt behöflig för 1:0 afskiljandet af lokalbref från sådana, som skola genom posterna vidare befordras, 2:0 brefvens sortering efter distrikterna, 3:0 deras stämpling samt 4:0 bokföringen af den lösen, som efter slutad utdelning bör af brefbäraren redovisas för de bref, hvilkas brefbärareafgift icke är i förväg erlagd. Skulle härefter nigra minuter blifva öfriga, användas de företrädesvis att — då en stor mängd bref sakna adresser — uppsöka dessa och åteckna dem brefven. Någon förhöjning i brefbärareafgiften — hvarom äfven yrkande blifvit framstäldt — synes åtminstone icke böra ifrågasättas förr än det visat sig, att inkomsten af den nuvarande afgiften är otillräcklig till betäckande aft de ökade utgifterna för brefbörinoens bestridande. R.