Aftonbladet – 3 juni 1862, sida 2

tjent lycka att en gång få kalla henne min, se henne vid min sida, delande glädje och sorg, medgång och motgång med mig.? Jag kan blott svara er: Förliter eder icke på verlden och menniskors barn ! sade mr Parslow; ?denna verld, der sorger och olyckor falla på hvarje menniskas Iott!? Jag måste dock tänka på, att förlita mig på den verld som är mitt hjerta närmast.? Det smärtar -mig verkligen?, sade mr Parslow, ?men ni är ej den enda som säger så. Vi äro alla mer och mindre verldsliga af oss, mer och mindre fästade vid det jordiska lifvet. Dock, min unge vän, hjelper oss tanken på en bättre verld att med tålamod bära de lidanden som träffa oss i detta lifvet.? Hugo upptog detta yttrande som en alldaglig anmärkning, hvilken det ej lönade mödan att besvara, uppsteg från sin plats och närmade sig sin fästmö. Bessy, mr Parslow har ett förslag att göra dig.? Ja, jag har så, miss Bessy?, inföll pastorn?, ett förslag som jag uppgjort med afseende både på edra egna och edra vänners önskningar: jag kan erbjuda er ett hem — mot hvilket man blott kan invända en sak, nemligen att det ej är på landet.? Bessy betraktade honom -oroligt. Hon längtade visst ej ut på landet nu; hon skulle vida hellre stanna i London och träffa Hugo ibland, än sitta och spela kort med sin blifvande svärfar, hela de långa aftnarna, utan annat afbrott i detta nöje än de, som måhända skulle förorsakas af den gamle herrns ombytliga lynne. Hos mrs Wessinger?4 gissade Bessy genast. Mrs Wessinger har flyttat fråa Snowtields, upplyste mr Parslow, till ce om