Aftonbladet – 3 juni 1862, sida 2

stod att han aldrig i sitt lif mått bältre. Han begagnade ätven tillfället att tala om Bessys afresa. När skola vi båda träffas en gång, Bessy, sade han, sedan du nu öfverger Öss, det undrar jag. Se ej så förvånad ut; jag har ju alltid mina egna funderingar, som du väl vet. Tror du att det skall dröja så länge, Stephen? Jag är upptagen under hela veckan, och på söndagen måste väl någon vara hemma hos Lucy när Hugo reser fill landet. Men kunnen I ej följa med honom ibland, både du och Lucy? frågade Bessy. Lucy kanhända. Jag har ju en gång varit på landet för att roa mig. Det var både första och sista gängen. Men dina föräldrar hoppas dock på att ibland få se dig. i Det är sannt; det hade jag glömt. Han tycktes likväl ej hafva lust att fortsätta samtalet, utan aflägsnade sig, lemnande Bessy mycket förundrad öfver de undvikande svar hon erhållit. Sednare på aftonen inträffade vid Seymour Street ingen mindre personlighet än mr Parsk vy. Det dröjde någon stund ianan han omtalade ändamålet med sitt besök eller särskildt tilltalade Bessy, ehuru hon anmärkte att en viss oro, som han hade svårt ätt undertrycka, uppenbarade sig i hans sätt och hållning. Ni ämnar således skicka Bessy till landet, mr Hugo?4 sade han slutligen medan han stod och såg på huru, under den sednares flitiga händer, både landskap och fiJurer jr eg en stor trädskifva. :Hugo hade sedan rågon tid antagit den soda vanan att behandla den vördige pastorn i S:t Owens med mera artighet än