Aftonbladet – 2 juni 1862, sida 2

ELISABETH CALVERTON ). Emellertid var hon ganska nöjd med sin lott samt sökte att känna och visa tacksamhet för allt det goda som lifvet nu erbjöd henne, Hon önskade väl ibland att kunna finna sig mera lycklig, mera istånd. att med Hopp ocheglädje tänka på sin framtid sås som Hugos hustru. -Haon önskade ibland att hån skulle varit några år yngre, eller litet mindre sträf och allvarsam — hvilket i sjelfva Yerket ville säga att han skulle varit alldeles lik sin bröder Stephen. Hugo vär sig dock mycket olik; kärleken segrade öfver havs häftiga, me lynne och gjorde hohom gladare stämd och vänligare emot alle, dock var han ännu alltid mycket tyst och allvarlig och genomtänkte alltin så noga. Men oh! han skulle nog framdeles blifva henne mycket kär, ty hän älskade henne så innerligt, tänkte beständigt på hennes lycka och brydde sig mera om hvad hon tyckte och sade än om hela den öfriga verldens mening. Om hön femtio gånger om dagen afbröt hans arbete, så blef han ej förtretad deröfver; hej han tycktes tvärtom arbeta med dubbel ifver och raskhet när Bessy stod bredvid och såg på huru skickligt han förde grafstickeln eller etsnålen. Det var blott en sak hvari hon misshagade honom och som bragte några djupa veck på hans höga panna, nemligen hennes motvilja att bestämma bröllopsdagen. Skall jag tjena i sju år för dig, Bessy, som Jacob tjente för! Rachel?4 sade han en dag. 8) Se Å. B. n:r 67, 68, 70—72, 74—79, 81—83, 87, 88, 90, 92, 95—97, 99—102, 104—106, 108, 111, 113, 115—117, 119, 121—122 och