Aftonbladet – 2 juni 1862, sida 2

sektisk soch som under sin: predikan ej befarade moteägelser af Hugo, lyckades någon gång öfvertyga den sednare att han hade rätt. Men Hugo ville emellertid ej erkänna att han gillade någon särskild kyrkas läror och skrattade blott då Bessy ibland bad honom medgifva att en tillvaro utan tro och religion ändå var bra eländig. Jag går i kyrkan, sade han, emedan jag tycker om att följa med Bessy Calver: ton dit, att känna hennes hand hvila på min arm, och tänka på att den händer en da skall läggas i min, såsom en underpant på den kärlek och lydnad Hön ämnär skön mig. Tro inte att det är bara at gudaktighet, Bessy, som jag går in på dinbåsigter.s Men det oaktadt hviläde arbetet alltidom söndagarne, och en god vana har alltid samma makt som en dålig. Stephen började äfven följa Hugos exempel; ehuru: han gick uti en annan kyrka och ej. brydde uk om att hvarje söndag. få så långt som til S:t Owens kapell. Till och med gubben Speckland; som ej tyckte om att blifva ensam hemma, började tro att det kunde finnas något slags förströelse i att vara i kyrkan, isynnerhet när psalmerna sjöngos, och att det också var litet otacksamt emot vår Herre, som gifvit honom: en sådan son — en son som inköpt en dandtgård åt honom: Åtminstone sade Bessy så, och Bessy utöfvade ett inflytande öfver dem alla, som endast kunde jemföras med Hugos. Således ick den gamle i kyrkan med sin hustru och Lucy, bara på försök, sade han, men han upphörde dock ej dermed. (Forts. följer.)