Aftonbladet – 2 juni 1862, sida 2

och hon hade talat sanning då hon, sagt att hon för hvarje dag fattade mera tillgifyenhet för honom. Han var ju också så god och vänlig nu; hvarje hans handling visade att han tänkte endast på henne, sysselsatte sig endast med henne. Då han en gång fann henne badande i tårar, gaf han sig ingen ro förr än hon samtyckte att säga honom orsaken, hvarpå hon berättade Lottys sorgliga histo. ria och sin egen oro öfver hennes öde; och Hugo lyssnade med uppmärksamhet och deltagande dertill. Du skall återse henne, BessyX, sade han; den dag skall komma då vi båda möjligen kunna understödja hennes sträfvanden att blifva en hederlig och nyttig menniska. Du vill således ej vända henne ryggen, du, som hela verlden eljest gör?4 utropade hon; du vill således hjelpa mig att rädda henne, när den tid kommer hvarom du talade. Det vill jog af bjertat gerna göra. Och framdeles under en tid af sorg och smärtor som hon nu ej anade, påminde han henne, han som aldrig glömde något, om det löfte han i dag, gilvit. Tiden gick och Bessy erhöll småningom allt klarare insigt ifsitt eget bjerta. Hon förstod nu att hon handlat orätt då hon så hastigt besvarade den fråga Hugo framställt; men hon bjöd till att hålla hvad hon sedan lofvat sig sjelf, och det gick hvarje dag lättare. Emellertid glömde hon ej sitt löfte till mr Parslow och hennes framgångar i denna riktning, understödda af den kärlek hon vunnit, voro ganska uppmuntrande. Hugo Speckland slutade upp med sitt söndagsarbete och följde henne till och med i kyrkan för att höra mr Parslow, och denne, som hvarken var strängt högkyrklig elle: