Aftonbladet – 2 juni 1862, sida 2

lan som poeterna måla i sina vers, då en sådan lycka slites ur deras famn.? 4Du liknar således ej Stephen? Han såg helt förundrad ut, till dess Bessy påminde honom om de ordalag, hvari han en gång talat .om Stephens lätthet att öfvervinna motgångar och sorger. Jat, sade han, jag tror att han har ett ovanligt gladt och godt lynne, men jag fruktar dock att jag något förhastade mig i den anmärkning jag då gjorde, som kanske innebar en orättvisa emot den, hvilken under så många år gjort hemmet angenämt för oss andra. En motgång skulle visserligen kunna gripa honom djupt, men likväl aldrig krossa hans hjerta eller förändra hans karakter. Skulle då en felslagen förhoppning hafva en sådan verkan på dig, Hugo?? Nej, men jag skulle derigenom komma tillbaka till ändå mörkare tankar än dem jag nu bortjagat, svarade han; jag skulle förlora all tro på qvinnodygd, allt hopp om en ljus: framtid ;-jag skulle blifva hård, grym och aldrig kunna förlåta den som besvikit mig. Akta dig, Bessy, tillade han småleende, jag skall aldrig tillgifva dig om du blir mig trolös. Bedrag mig en gång och jag är för hela lifvet din fiende. Han smålog ännu en gång, men Bessy ryste då hon föreställde sig huru dessa drag skulle blifva skarpa. och hårda och dessa ögon skjuta blixtrar, om han blefve på något sätt besviken eller ett ögonblick ansåg sig blifva det. Han var af naturen varmhjertad, i stånd att älska djupt och innerligt, men äfven i stånd att hata oförsonligt, att öfverlemra sig åt en känsla af svartsjuka, utaf hvilken kanhända en dag skulle födas misstänksamhet och häftighet; men hon lärde ju alltmera att värdera honom,