Aftonbladet – 2 juni 1862, sida 2

flicka skulle förstå att förljufva och försköna hans hem. Han hade inom sig: bedt och önskat att hon en dag skulle lära att älska honom, att hans kärlek. skulle segra öfver alla hinder samt att hon en gång skulle lofva att dela hans öde och göra lifvet ljust och gladt för honom. Allvarlig, ihärdig, arbetsam som han var, hade han aldrig lemnat rum för några gladare tankar, förr än helt hastigt detta förtjusande ansigte mött honom, dessa blixtrande ögon upplyst hans verld, förändrat hela : hans tankegång, lyftat slöjan från hela hans inre lif och visat honom att han varit nära att blifva en menniskohatare, en eremit. Under tio år, eller alltsedan sitt inträde i mannaåldern, hade han blott tänkt på att arbeta och spara; hvad betydde väl ett är till, då vid dess slut han var viss på att få kalla Bessy sin maka? På känslans område saknade han all erfarenhet och oroade sig derföre ej öfver Bessys undvikande svar, hvilket han ofelbart skulle gjort om han varit mera van vid fruntimmerssällskap och mindre viss på hennes kärlek. Också tycktes han ej särdeles fästa sig vid. uttrycket: aktning och tillgifvenhet?, ty ban ansåg henne alltför ung och blygsam för att kunna riktigt uttrycka sina känslor för en man, som: var tolf år äldre än hon och vid hvars sträfva allvar hon ej ännu hunnit vänja sig. Hon hade ju sagt att han för hvarje dag skulle blifva henne kärare, och hans hjerta klappade af fröjd vid den tanken. Hvilket förråd af kärlek vi då skola hafva samladt vid årets slut, BessyX, sade han glädtigt; det lönar mödan att vänta på och är den rikaste hemgift du kunnat medföra. Jag kan nu mer än väl fatta den kärlek och lycka, som jag läst om i böcker och skrattat åt — mer än väl fatta den förtvif