Aftonbladet – 31 maj 1862, sida 2

sin förbannelse uti ett bref, hvilket fängelseguvernören, som ej kunde fördraga svordomar, aldrig afskickade till sin rälta bestämmelseort. El-Dorado4 störtade samman likt ett körthus, så fort Richard Calvertons dom fallit, och dess invånare spriddes hit och dit. Joe, med sitt älskvärda sätt, bevisade sig vara mindre noga i fråga om penningar än om fruntimmer, ty han försvann med så mycket penningar som han möjligen kunde medtlöra och lemnade mrs Calverton, känslolös för hennes behag, att förtrolla någon som hade lägligare tid och tillfälle, och mrs Calverton upphörde med värdshusrörelsen, började genast förtära en otrolig mängd starka drycker samt grälade med Lotty, som äfven försvann åt sitt båll och trotsade hvarje Bessys försök att återfinna henne. Charles Edwin flyttade till West-End, der han, föraktande postmärken och handeln dermed, uppträdde som ?somnambule? och clair-voyant? samt inom kort gjorde lysande affärer — en belöning för hans många och stora dygder. Skulle man tro oss teckna efter naturen, om vi framställde Bessy försänkt i sorg öfver fadrens olycka och döf för hvarje tröstande ord? Hon hade blifvit hefriad från en stor fara, hon behöfde ej mera frukta att återvända till det lif hon så afskydde, och hennes far hade för öfrigt alltid framstått som hennes onda engel, hade obarmhertigt krossat hvarje ädel blomma som knoppades i hennes hjerta: han var en kall, bjertlös, sjelfvisk och hård man, han hade aldrig varit som en far för henne — kunde man begära att hon skulle sakna honom? Öch likväl utöfvade fadersnamnet ett visst inflytande öfyer henne; hon hade läst om faderskärlek och längtat derefter, och hennes bibel lärde henne att hedra sin fader och moder och söka gälda ondt med godt. Under