Aftonbladet – 30 maj 1862, sida 2

iera hans första intryck. Lord Palmerston ippskattade här om dagen truppernatill.det örenade konungarikets försvar till högst en jettedel af dem, som i Frankrike upprätthålla ordningen och skydda vårt omåde. Hvad innebär detta? Och hvilketlera af de båda länderna är mesbgynmadt — let, som till följd af sin geografiska beläenhet sär nödsakadt att. hålla .en stor. stående armå, eller det, som, beskyddadt af oceanen; kan till åkerbruket och näringarna lemna hundra tusentals, armar, hvilka vi jaga från dem? Vår militärstyrka kan måhända icke betydligt minskas; men nödtvåne set för oss att årligen draga från våra åkrar och manufakturer 80,000 man i Blomman äf sin ålder är en nödvändighet; som vi må ste beklaga, ehuru vi försona oss dermed, men det är icke en orsåk till öfyerlägsenhet och stolthet. Om de frivilliga skarpskyttarne anmärker herr Scherer: ad Det skulle förvåna oss, om den frivilliga skarpskytteinstitutionen, efter att kanske ha från den vtländske. åskådarens sida varit mål tör några af dessa skämt, som engelsmännen sjelfva ic:e försköna sina medborgaresoldater från — om, säga vi, denna armå, likasom genom en förtrollning växande upp ur ett idogt folks leder, ieke skulle fylla våra Jandsmäns hjertan med en känsla af aktning och beundran. Det af de frivilliga antagna valspråket: Försvar, men ej hot? annerli sation vä Frankrike er nen, då det reste försvara sina ho 300.009 ua n en ädel lösen; en hög civiliEfter det skådespel, som 1 under den stora revolutioigi massa och ilade att ryccefter minnet barfota och utan n all fer fruktan, tills et mot 1088 koaliserade :t ärofullare efterdöme 3. De äro ej blott och bart e, sådant vi ha haft, hvilket gör fjens m bevakningskår. De frivilliga utgöra ena verklig .arme. De genomgå en militär uppfostran. Detlära sig manövrera och -bli skickliga skyttar. BÅ sänkom en smula det tråkiga och tröttsamma i en dylik tjenstgöring, dem tid, den upptager, den rubbning den åstadkommer i göromålen, den ihärdighet den erfordrar; och vi, måste medgifva, att det, exe: pel England gifver .verlden förutsä tillvaron if de största medborge liga dyg Eugelsmännen ega, till cch med mer jän franswännen, materialet till en stor armå i deras ungdomsvanor och deras öfningar i mannaåren: Hvarjeengelsman, som bär aktning för sig sjelf, börjar sin dag med att störta sig i-Eurotas — vi mena det kalla badet, hvilket stärker själen så väl som kroppen. Han skulle tycka, alt han begick ett brott mot sig sjelf, om han ej använde två eller tre timmar ill promenad eller ridt ut på landet. Om ans tillgångar och hans: sysselsättning rimligtvis tillåta det, skall han stiga till häst, jaga eller sköta åran, Han har från unga år lärt sig slåss, icke så som vi göra, med tillslutna ögon och då och då slående sina armar omkring. sin kropp, utan. på ett, rationelt sätt, begagnande knytnäfvarna både att parera och anfalla. .Han vet att kunskap och skicklighet ersätta -underlägsenhet i kroppstyrka. Han är viss på att han i en strid med en åkare eller ekoputsare skall få öfverhanden, emedan han besitter större skicklighet, och han ådagalägger således , den fredliga tryggheten hos en man, som. endast. litar. på sig sjelf. Vi ha ofta tänkt, att den yppersta: gäfva, vårt eget kära Frankrike kände få, det kraftigaste medlet att. pånyttföda och stärka vår ungdom, vore införandet hos oss-af några naftionallekar sådana som den engelska ericket? (ett slags bollspel.) Det är en öfning, som eggar tilltäflan, erfordrar styria och vighet, tager hvarje fysisk: färdighet i anspråk, lockar till helsosam motion och ät i fria luften samt danar kraftiga kroppar. åt kraftiga själar. Utan öppenhet finns ingen dygd, sade Walter Scott; och utan mod iinns ingen öppenhet. Han kunde ba tilllagt, oeh utan styrka finns intet mod.4 Vi kra på det kraftigaste, att engelsmannoen är ett stätligt. specimen. af menniskoslägtet, och det är Seriecketsom gjort engelmannen till hvad han är.4 Hr Scherer medger, att för en fransman är rangskilnaden stötande: Men för att vara rättvis, tillägger han; bör denna känsla modereras af följande båda reflektioner. För det första. medför cke olikheten i rang iEngland olixhet-inör lag, . Den högsta pären i riket kan stäls inför en polisdomstol lika väl. som en aredräng. För det andra är olikheten i ang i England icke allenast förenlig med rihet, utan den engelska aristokrätien har dån de-aflägsnaste tider så väl som i våra ar alltid varit ett stöd och försvar för ationens frihet. Om således frihet och brist på jemlikhet icke äro oförenliga, är det säkert att af dessa det moderra samhällets. båda eröfringar den första är störst, nödvändigast och oumbärligast. . Det folk, som af kärlek ill jemlikhet ville offra friheten åt denna, skulle obestridligen släppa från gig verklig: heten för skuggan,? Hr Scherer slutar på följande sätt: England är frihetens. klassiska land, och fördenskull är det ett heligt land — ett land, till hvilket mer än en landsflyktig med !acksamhet begifvit sig. Vi tala nu ej om politiska institutioner, utan om medborgerlig frihet, om fEmingen för allas rättigheter, Om sjelfständighet att använda sina krafter, om det spelrum som lemnats öppet rör individuel verksamhet, om lagarnes mildhet, om det ringa antalet af ördningsstadsar. Apnorstädes äro ordningsstadgar regeln; annorstädes finnes frihet blott der den är uttryckligen påbjuden; men i Englandär friheten öfverallt och alltid förutsatt... ÅnUENINSTTE (FORT 300 5. JA EA RINGER JGA 7 Er, AT SVT rel Europa, än de tI