Aftonbladet – 28 maj 1862, sida 2

unga flickan, som stod der darrande vid hans-sida, var orsaken : dertill. Hans kärlek var djup, såsom hela hans väsende var det, och hon kände sig ej ännu hemmastadd i detta nya förhållande. Dock var hon redan lugnare, lyckligare. Med tiden, sedan den flyende drömmens skugga försvunnit med hans kärlek och med den tillgifvenhet hon småningom skulle fatta för honom, kunde vål äfven för henne randas gladare, lyckligare dagar. Hon ville åtminstone hoppas så, hon ville försöka att känna sig nöjd med sin lott och sluta sina ögon för allt som visade henne att hon gjort ett afsteg ifrån sanningens snörräta väg, och att intet godt egentligen kunde följa deraf. Eurte KAPITLET. Fader coh: älskare. Samma dag framlade Hugo vid frukostbordet sina framtidsplaner och förho: pningar för sina föräldrar och sin syster. Han tycktes knappast -bemärka den förvåning som tydligt lästes i deras: blickar, och afslutade sina meddelanden med en köld, som bevi sade höjden af. hans sjelfbeherrskningsförmåga. Hen talade blott om två saker, nemlicen sin egen framtid och cen lycka han väntade sig, samt om det mål som han under de sednaste tre åren utsatt för sig och som han nyss uppnått... Om sig sjelf talade ban först, lugnt och bestämdt samt utan att gifva akt på huru fadern och modern blickadeän på honom, än-på Bessy, med en förundran, som säkert ej stigit högre om taket helt oförmodadt fallit öfver dew, eller åskan slagit ned bland tekopparne framför dem. Gubben Speckland blickade förstulet på Hugo och tycktes 1 hans störa, svarta ögon läsa något som förbjöd all motsägelse, ty han mumlade endast halfhögt: Det var minsann en rigtig öfverraskning. Jag begriper bara inte huru du någonsin fick tid att förälska dig och fria till flickan — men det lär väl så vara ändå. Man borde