Aftonbladet – 28 maj 1862, sida 2

tänka sig innan han började en strid med en man, flera år yngre än han och något öfver sex fot i längd. Dick Calverton var en högröstad storskrytare, men han var i sjelfva verket hvarken modig eller tapper, och det hotende uttrycket 1 Hugo Specklands mörka ögon afhöll den hederlige Dick från att med handkraft göra sin faderliga myndighet gällande. Det var en himmelsvid skilnad mellan den reslige Hugo och den lille enögde stenhuggaren i Wales, och ingen. var snabbare att uppfatta den än just Bessys far, FEL Bessy om hon vill komma med mig hem. 40 nej, nej — icke hem, icke till detta förskräckliga ställe! utbrast vår hjeltinna. Min far, min far! Om ni någonsin hyst en faders kärlek för mig, någonsin önskat min lycka — o, sök då ej att föra mig härifrån. Du är ej myndig och råder ej öfver din egen person, och... och du förstår ej ditt eget bästaX, sade fadern. ; Vill ni godvilligt lemna mitt hus?4 frågade Hugo. : Det rör er inte om jag vill eller ej. Jag är kanhända rätt så stark som ni och kan gifva igen hvad jag får. Vid ...! ni är ju i alla fall bara en fördömd barntjuf, som skall blifva deporterad innan ni är många dagar äldres Vid... ! här är den som skal betala er med ränta om ni vågar lyfta ett finger — hvad, vågar ni? E ugo.. gick emot honom och gjorde en hotande åtbörd, medan Bessy gråtande bad honom vara lugn, och Richard Calverton temligen hastigt drog sig undan, utan att derföre upphöra med sina svord mar och utmaningar. Allt som Hugo närmade sig, drog sig den hederlige Dick steg för steg tillbaka ut genom dörren i förstugan, der han hamnade i famnen på en polisman, som godhetsfullt väntade honom der. Halloh! ropade Dick, under det han sökte befria sig ur den vänskapliga omfamningen och bleknade synbart, hvad är det