Aftonbladet – 28 maj 1862, sida 2

Är ni hennes far?? Ja, ser ni ej huru lika vi äro?? Nej.? Det är synd att ni skall vara så närsynt.? ?Ni är således hennes far, och står här för att åberopa er en fars rättighet att återlå sitt barn — jag ämnar bestrida denna er rätt. Nil? Calverton mötte sin motståndare med en blick som skulle vara föraktlig. Jag ämnar bestrida den; men jag frågar er först om ni ej vill tillåta ert barn stanna qvar i ett hem, der hon finner sig lycklig, och om ni har den ringaste gnista af fadersömhet för henne, så går ni godvilligt in derpå.? 5 Nej, alldeles inte; hon skall komma till sitt eget hem, säger jag.? Det skall hon icke, säger jag.? Säg hvad ni vill när ni blir uppkallad för domstolen, nin gosse.? ; Som hennes vän och rådgifvare ber jag henne stanna här — som hennes blifvande make förbjuder jag henne att följa er!? Förbjud hvad ni vill, jag ger djefvulen lt hvad ni säger.? Ni talade nyss om lagen, mr Calverton, ag råder er också att låta den hafva sin sång; trotsa den om ni vågar, stöd er derpå om ni kan, för att störta ert eget barn i lycka. Något annat svar ämnarjag ej gifva er; befria oss nu från er. närvaro.? Jag återfordrar min dotter — jag skall aga henne med mig först.? Icke emot hennes vilja, sade Hugoi det han hastigt gick emot Richard Calverton, som sökte närma sig sin dotter. Jag är van att blifva åtlydd, då jag befaller n got, och i mitt eget hus är jag herre. Vill ni på. eller skall jag kasta er på dörren? Det var nu Hugo, som stampade i golfvet och som med rynkad panna och knuten vand stod framför Richard Calverton. Den sednare gick ett par steg baklänges och nätte sin dotters frälsare med en bister blick rån hufvud till fot; han tycktes dock be