ningar derpå. Öm det icke får talas om, Slesvig, så är det den aldra största sannoikhet för, att kongressen skall skiljas åt en: imme efter sedan sändebuden utbytt sin kreditiver och tagit plats omkring det g bordet, och får det talas om Blesvig, så ser den faran så nära, att icke blott Eng and — som förut gjort det — utan äfven; andra makter skola finna behag i en del-; ning af Slesvig efter nationaliteterna. Det! är det onaturligaste och orimligaste förslag: i verlden att vilja förneka det geografiska läget dess betydelse och utparcellera ett land; efter spridda och inblandade språk; det är den skändligaste orättvisa, att konungarikets: och Slesvigs danska inbyggare skola lemna (rån sig ett stycke land, derföre att det bebos af en i förhållande till den öfriga berolkningen obetydlig minoritet af tyskar; men lika visst som en sådan delning förut blifvit föreslagen såsom grundval för under handlingar, likaså skall det vara viest, att den icke så litet sysselsatt tyska diplomater; kan man icke taga det hela, så kan man ju begynna med att taga en del.? Detta är en fara med en kongress, hvilken icke kommer oss att motse densamma med stor tillförsigt. En tidning har insinuerat, att Lehman redan är utsedd att föra den danska sakens talan på en sådan kongress; detta är säkerligen alldeles omotiveradt och skulle också svårligen vara det lyckligaste valet. Aftonbladet har redan omnämnt den förlust vårt universitet lidit genom litteraturhistorikern professorN. M. Petersens och anatomen professor Ibsens död. Professor Petersen hade likasom -lutat sin verksamhet derför innan. Hans litteraturhistoria hade just hunnit så långt, som det var hans afsigt att gå, till våra dagar, och det är icke länge sedan tacksamma lärjungar på håns 70-åriga födelsedag gåfvo en fest till hans ära, 1 hvilken han med stor liflighet och innerlighet deltog. Hans ypperliga arbete: Historiske Fortallinger om Isleendernes Feerd hjemme og ude har länge varit utsåldt, men skall nu utkomma i en ny upplaga. Professor ibsen var såsom universitetslärare och anatom lika afhållen och ansedd. Medicinska fakulteteten hår nu icke mindre än tre (och sannolikt snart fyra) lediga platser att besätta. Om den plats, som förut bekläddes af nuvarande finansministern Fenger såsom professor i medicinsk klinik och öfverläkare vid en af Fredrikshospitalets medicinska afdelningar, konkurrera3 just i dessa dagar mycket ifrigt genom afhandlingar, profföreläsningar m. m. af tre yngre läkare. Afven de öfriga platserna skola besättas genom konkurrens; hvad vore väl naturligare än alt man inbjöde svenskar och nörrmän att deltaga i täflingen? Våren har i år gifvit ovanligt många signaler till resor; marinen och artilleriet sända kunnige män till England, Frankrike och Amerika, för att studera Merrimacar och Monitorer4, kapten Colearet och Armstrongare?; generaltulldirektören grefve Sponneck är i England för att studera verkningarna af Gladstones tulltaxeförändringar; en stor del af våra köpmän, rike män och konstaärer resa till London under expositionstiden, och nu har regeringen ställt ångfartyget Hekla — det fartyg, med hvilket studenterna år 1856 besökte Stockholm — till 200 obemedlade handtverkares och fabrikanters, förnämligast af gesällklassen, förfogande på det de under arbetareföreningens förtjenstfulle ordförande riksdagsmannen C. V. Rimestads ledning skola besöka London i aågra dagar under expositionstiden. De skola uppehålla sig i England 5—6 dagar, och resekostnaderna äro beräknade till 30 rdr rmt för hvarje person. Genom frivilliga sammanskott och kanske en soir skola de flesta af dessa utgifter lätt bli betäckta.