hon vid det resultat, att hon ej älskade Hugo Speckland, och att det skulle vara både falskt och orätt att låta honom tro motsatsen. Med tiden skulle hon kanske lära sig att hålla af honom och blifva honom en god och kärleksfull maka, men ändå — om det hade varit annorlunda! Hon dolde sitt ansigte i kuddarne på sin säng och snyftade högt; hon begret en dårskap,som, om hon ej bortjagat den, kunnat blifva ett hinder för hennes lycka. Hon gick ned, utan att bafva fattat något beslut, och med oroligt klappande hjerta. Om det blott funnits någon som velat gifva henne ett godt råd! Med förvåning fann hon hvarken de båda gamla eller Lucy i hvardagsrummet; äfven AE vid fönstret var oupptagen, och tephen Speckland satt alldeles ensam framför brasan, försänkt i djupa tankar. Han vände sig om, och Bessy blef helt förskräckt vid åsynen af hans mer än vanligt bleka och sjukliga utseende. . God morgon, Bessy, sade han, jag har väntat mer än en timma på er.4 På mig! utbrast Bessy och skiftade färg. Hugo anförtrodde mig i går en vigtig sak rörande er och honom — en sak som jag ej förut vetat och ej ens haft en aning om, sade Stephen. Ni sjatar väl ej illa att jag utan vidare förberedelse yttrar mig i ämnet? NejS, svarade Bessy: er vet naturligtvis ej af att jag stigit jupp n got tidigare i dag för att få tala med (er, fortsatte han; den stackars gamle gossen är för första gången i sitt lif helt orolig och vågar ej trotsa elden i en adertonårig flickas klara öga. Kärleken gör 0ss till pultroner, eller huru, Bessy?