Aftonbladet – 26 maj 1862, sida 3

afhördes icke. Det upplystes härvid, att hr Åstrand i poliskammaren återfått sina kläder. På tillfrågan förklarade hr Åstrands ombud, att han icke gjorde anspråk på någon ersättning at Falk för de stulna, nu icke återbekomna penningarne och cigarrerna. Frr Gyllenram afstod äfven från ersättning för (a förlorade desertskeden. I anseende till Olanders uteblifvande, uppsköts ransakningen till i går kl. 4 e. m, dertill Olander ytterligare skulle inkallas och skulle Falk emellertid förvaras i stadshäktet. Till Redaktionen af Afionbladet. Uti Aftonbladet för sistlidne lördag förekommer under rubriken Rättegångsoch:Polissaker ett referat, angående ett bedrägeri och förfalskningsmål, uti hvilket jag blifvit invecklad. Som saken dock framställes på ett oriktigt sätt samt icke i öfverensstämmelse med hvad inför domstolen förekommit, hoppas jag att plats i Aftonbladet icke vägras för följande beriktigande och förklaring: Vid dosans belånande å Lundgrens kontor vid Lilla Nygatan, begärde jag icke få låna, såsom i referatet uppgifves, 300 rdr, utan jag förklarade mig fullkomligt belåten med erbjudna 50 rdr rmt, emedan mitt behof för tillfället dermed var fullkomligt afhjelpt. Ej heller uppstod fråga derom, att jag, efter Lundgrens hemkomst, skulle erhålla större lån, ty jag ville ej belåna dosan med högre belopp än det erhållna, emedan jag ämnade ofördröjligen igenlösa den. Anmärkas bör ock, att jag under tiden väl velat betala min skuld å Lundgrens kontor, men ej kunnat göra det, enär hypoteket icke varit tillgängligt, al hvilket torde synas, att afsigten å min sida ingalunda varit att begå något bedrägeri. Uppgiften i referatet att jag, samma dag jag belånade dosan, haft den hos Hammer för att värderas och der fått det besked, att den vore värd blott 15 rdr rmt, är alldeles stridantle mot sanningen. Förhållandet dermed var det; att jag. omkring 6 veckor före belåningen hos Lundgren, inlemnat dosan i Hammers butik till försäljning och dervid tillkännagifvit att jag ansåg den, som köonstarbete och antiqvitet, ega mycket stort värde. Jag lyckades icke få tala med hr Hammer personligen, meh efter någon stunds förlopp underrättades jag af hans biträde att dosan ingalunda egde det stora värde, som jag syntes förmoda, utan att han dock uppgaf något bestämdt eller ens ungefärligt värde, hvadan jag stannade i den öfvertygelsen att dosan vore värd åtminstone 360 rdr. Inför domstolen uppgaf hr Hammer att han icke skrifvit värderingsDeviset samt, på särskild fråga, att silfvervärdet i dosan icke öfversteg 15 å 20 rdr, men att den möjligen kunde ega särskildt värde såsom konstarbete, hvarom han dock icke yttrade sig. Det var således först hos domstolen jag underrättades derom att dosans silfvervärde var endast 15 å 20 rdr. Hvad jag nu anmärkt är öfverensstämmande med det som under målets handläggning hos domstolen förekommit, och torde jag slutligen få upplysa, att jag för minst 2:ne år sedan mottagit dosan jemte det olyckliga värderingsbeviset samt att jag handlat på full komlig god tro, anhållande nu endast att allmänheten måtte uppskjuta sitt omdöme intill dess saken blifvit hos domstolen utagerad. J. Bergman.