Aftonbladet – 26 maj 1862, sida 3

general Manteuffel. Generalen är mycket strängt kyrklig och man kan fullkomligt lita på att det var sant hvad han häromdageni: ett sällskap försäkrade på heder och tro: att konungen ej på hela tiden hade talat ett ord politik med honom. Hvad ministrarne beträffar, säger korrespondenten vidare, så är justitieministern grefve zur Lippe den mest skärande, en man full af energi; men all verksamhet hos en minister förlamas ju när den af fruktan för konungen ej törs stödja. sig på det konservativa partiet. Grefve Itzeni plitz är en klok, fin och förnäm herre, men 1 j minst af allt statsman. Inrikesministern von Jagow är en liten, välfödd herre med äkta I brandenburgiskt ansigte, kall, lugn och försigtig; han är nog af sådant materiel som man -d gör statsmän utaf; för öfrigt är han ungkarl, ;I gurmand och stark genom sina slägtförbin4 delser. Ecklesiastikministern von Mähler är jen mycket begäfvad man; sqvallret säger Tatt hans fru har den energi som fattas hennes man. Krigsministern general von Roon kunde. vara en statsman om han ej vore så häftig och lättretlig. Heydt, som man efter jen i dessa dagar med mycken framgång gifHven pjes kallar ?der Goldonkel? (ungefär ij motsvarande Rika Morbror?) är bekant. och likaså ministerpresidenten prins Hohenlohe, en älskvärd man,som de liberala tidningarne orättvist förtalat. Konungen tyckes ha underhandlat med hr fd von Bismarck-Schönhausen om att han skulle öfvertaga befattningen som ministerpresident: men man lärer ej ha kommit öfverens om gg — Regeringsvicepresidenten i länster, hr von Holzbrinck, har blifvit utnämnd till handelsminister. Dom har fallit i målet angående utspridandet af finansministern von der Heydts bref till krigsministern rörande blifvande budgetbesparingar. Två at de tilltalade ha blifvit fällda till transport till tjenster i landsorten för försumligheti bevakningen af handlingar, och den tredje, referendarien Köhler, har fått afsked. Våldsamheter af militärer mot civila förekomma alltjemnt. I Görlitz har en soldat sårat en smedsgesäll så illa att denne dog ett par dagar derefter, och i Gesewitz har en uhlanofficer, som hade knuffat till en bagarmästare och derefter kommit i ordvexling med honom, först gifvit honom sår med sin sabel och sedan med kamraters hjelp släpat honom till högvakten, hvarifrån han först efter flera timmar på högre befäls order blef lössläppt. Sedan kurfursten i Hessen-Kassel vägrat gå in på Preussens ultimatum och att lemna upprättelse för det ohöfliga beteendet mot general Willisen, har makternas sändebud ömsesidigt lemnat de resp. hufvudstäderna. Herrehuset har efter prins Hohenlohe valt grefve Eberhard till Stolberg till president. POLEN. Från Warschau telegraferades den 20 dennes till Indep. belge: Telegrammerna från polska gränsen äro osanna. Detär ej sannt, att husvisitation blifvit anställd hos högre cfficerare. De den 15 och 16 dennesi kyrkorna gjorda arresteringarne äro ej många. Någon konflikt: med polisen föreföll icke Folkhoparne drefvos utan möda åtskils. Erkebiskopen skref icke till generalguvernören Krszyzanowsky, utan till generallöjtnanten i mycket artiga ordalag ett bref, hvari han erbjöd sig att genom öfvertalande söka inverka på folket, så att afsjungandet at för bjudna sånger skulle upphöra. ITALIEN. Opinion Nationale meddelar följande: Garibaldi har borgat för lugnets upprätthållande i Lombardiet. Uti ett samtal med Brofferio, hvilken meddelade honom regeringens beslut, förklarade Garibaldi, att fastän han hoppades, att de arresterade ej begått någon annan förseelse än att de låtit förleda sig af högsinnade afsigter, så skulle han dock göra allt som stod i hans makt för att afhålla folket från hvarje beklagansvärd åtgärd till befriande af de arresterade: ty dessa opinionsyttringar kunde eljest hos Italiens fiender väcka den tron att bland italienarne icke rådde den endrägt, som allena kunde framkalla deras heliga saks seger.n Garibaldi och de öfriga medlemmarne ai emancipationsföreningens råd, hade uti Trescorre undertecknat följande petition: u Till italienska parlamentet! Uti det morali ska framåtskridandets och humanitetens namn fordra undertecknade afskaffande af dödsstraffet uti det nya konungariket Italiens straffllag. Trescorre den 5 Maj 1862. .Italienska emancipationsföreningens råd. Från Turin skrifves den 17 dennes: Tiildragelsen i Bergamo sysselsätter lifligt allmänna meningen, emedan man ej rätt klart kan inse anledningen till Garibaldis uppträdande vid detta tillfälle. Generalen har nemligen genast tagit parti för sina arresterade vänner samt tagit på sig ansvaret för hvad som skett. Sålunda skref han till de i Bergamo häktade och till Milano afförda unga personerna: tMina kära vänner! Låten föra eder hvarthän man vill, och jag berättigar eder att säga att ni blifvit kallade af mig till Bergamo, Nationen skall, jag tviflar ej derpå, vara tacksam för er atriotiska hänförelse och sjelfförsakelse. .. Jag helsar eder och är in i döden med kärlek eder G-. Garibaldi. Då nu Garibaldi. äfven sökte utverka Cattabenis frigifvande, så har mången trott att generalen vetat af expeditionen och gillat densamma. Men i verkligheten förhåller sig saken som följer: Då grekiska upproret utbröt hade en expedition blifvit organiserad, för att afgå till Grekland. Den skulle anföras af öfverste Cattabeni. Konungen och regeringen fingo underrättelse derom, och Victor Emanuel afsände general Tirr till Garibaldi, för att motverka planens utförande. Detta lyckades så mycket lättare, som underrättelserna från Grekland icke vöro ovnsamma och de orekiska le