Aftonbladet – 24 maj 1862, sida 2

ELISABETH CALVERTON ). Hon slet sig ur Bessys omfamning och skyndade bort med hastiga steg. Bessy stoc qvar med tårar i ögonen men glädje i bjer tat, ty hennes äldre syster var mycket för ändrad till sin fördel, huru mycket hon är talade om sin förtviflan och sina oafslitlige syndabojor. Läsningen af bibeln hade åtminstone väckt hennes ännu ej alldeles för härdäde samvete, och deraf kunde ju myc ket godt komma. Bessy skulle säkert än. nu lävgre stått qvar, försjunken i tanker å de bättre tider som hon så förhopp. ningsfullt tillförsäkrat Lotty, glömsk af der fara som hotade henne, om ej en hand vid: rördt hennes: skuldra och en röst tätt bred: vid ytträt: j Det är sent, miss Calverton, för sent för er att vara ensam ute. NioNDE KAPITLET, En fråga. Den djupa stämma som så tilltalade Bessy. var för ingen del mild och vänlig. Också spratt hon. till af förskräckelse ehuru hon än igenkände Hugo Specklands som stod ramför henne, i ett, som det tycktes, ej synnerligen behagligt lynne. Tvärtom syr: tes han missnöjd öfver att finna henne en gam ute så sent. Men detta uttryck för svann i samma minut som hans blickar möte hennes. Ni får ej anse mig för sträng, miss Bees ey, men ni har aflägsnat er längre än 1) brukar, hemifrån, och det är farligt för ung: fruntimmer att vara så sent ute. Så här på en söndagsafton flyter allt den stor: gräsligaste afskum upp. på ytan, och å Londons gator förskräckliga. Går ni hom nu? s) Se A. B. n:r 67, 68, 70—72, 74—79, 81—83 87, 88, 90, 92, 95—97, 929—102, 104—106 108, 111, 113 och 115—117.