Aftonbladet – 24 maj 1862, sida 2

Då denna fråga sålunda blifvit lyckligen afejord, fortsattte han: Skulle ni vilja bo på landet?? Bessy svarade jakande. Det vore kanske den säkraste fristad vi kunde välja, och den som bäst tryggade er för alla efterspaningar, ehuru jag ej fruktar er far, och knappast tror att han skulle våga lagligen understödja sina anspråk, om vi blott med kraft motsatte oss honom. Men efter om mina föräldrar snart skola flytta iill landet,.så kan ni ju följa med dem, om ni vill.? Bessy tackade honom hjertligt, ehuru hon ej fann denna utsigt särdeles glädjande, och ej ens sannolik, ty denna flyttnivg hade hon aldrig hört omtalas, och dessutom insåg hon omöjligheten af att på landet erhålla arbete. Hugo Speckland gissade troligen till hennes tankar, ty han sade: ?Ni är den första, miss Bessy, som fått del af denna nyhet. Den långvariga strid, det trägna arbete jag för ett par timmar sedan talade om, slutar med anskaffandet af en landtlig boning åt dem som så länge förtviflat derom.? Det förefaller mig besynnerligt.? Det är en liten öfverraskning, en coup de theåtre, som fransmännen säga. Min far, hvars kraft blifvit bruten af ålderdom och motgångar, har länge önskat att lemna hufvudstaden, och under de tre sednaste ären har jag arbetat dag och natt för att bereda honom tillfälle dertill. Hans lif har varit en daglig förebråelse för mig, men jag kunde ej hjelpa det och mottog hans tadel uten att kvota.? Och detta var den hemlighet som ni talade om för någon tid sedan?? Ta ?Ni bar ett godt hjerta, mr Hugo.? Nej, jag är endast sjelfvisk, miss Bessy. Jag skall blifva glad att slippa höra min fars förebråelser, kanske till och med glad öfver att blifva af med de gamla och få kalla min boning min egen samt veta mig