Aftonbladet – 23 maj 1862, sida 3

icJa. jag. tror det fullt och fast, och du:måste äfven tro,derpå.X ICNej; det gör jag aldrig! IcAldrig? Oh, Lotty! Nej, ty om jag trodde det. och såg att jag aldrig kunde undfly synd och död ändå, så vore det ytter värre. Jag är bunden med kddjor och jag kan aldrig slita mig lös. Ingen: makt kan binda: din själ, om då blbtt tror och hoppas: itDu är dig ej ik, Bessy, sade systern, i det hon tankfullt betraktade henne. Nej, och jag tackar Gud derför. Jag trodde att så skulle gå) blott du kom bört från det onda som omgaf dig. Jag kan nu nästan förlåta den der Parslow, att han räddade mitt. lif. Dyraste syster, blir du. ledsen omivitala liteti mer om; Mary: Davis bibel? Ja, det blir jag. Den har bara gjort mig ondt; jag dör at törst och den visar mig vatten som jägialdrig kan hppnå — jag är i. den ledesfiendenssklor, pch den: visar mig en himmel dit jag aldrig kan komma. Jag säger dig, barn, att det-ej gifs: någon: hjelp för mig, vid lif och själ, ingen-hjelp14 Vill.du gå till mr Parslow och säga honom detsamma? v , Man bevakar Parslow så a att jag ej kan, om jag också vill, gå till honom; men jag vill det-ej, och kommer aldrig att vilja det heller. Hvad kan jag väl göra, Bessy? Om jag också ryrkn du väl skulle vilja orijuda mig ett båm, en fristad? Ingen, inget — hvarje hederlig man eller qvinna: skulle vända mig ryggen... Det skulle bli: mitt. fordna lif. omigen, de sju onda andarne värre än den första, som din bibel talar om. Vi kunde ju bo tillsammans u.4. Evad? Skulle! jag kunna uthärda att 80 v hemifrån, hvem tror.