Aftonbladet – 23 maj 1862, sida 3

som. han. brökar — nästan glädtigare, inbillade jag mig. ; Ah, du har godt om inbillningar!? svarade hennes far. CHan sitter ju ibland cch mumlar för sig! sjelf, så att, man kan bli rädd för hodom. Det var något soms-endast rörde honom, 1y han tänker ej på någon annen, det vill jag svära på.4 Misstag! sade Stephen. Alldeles inte. : Misstag! upprepade Stephen med en stämma så lik Hugos, att den frambragte sa verkan och tystade ala missnöjda Under den paus, som nu uppstod; hördes tydligt ett slag på dörren åt gatan: Bessy sprang upp, och innan, någon hunnit förekomma henne var hon ute iförstugan, öppnade porten och befann sig midt emot en ätt beslöjad qvinna. Hon väntade att blitva tilltalud, men qvinnan yttrade ej. ett ord. och stod qvar på samma ställe, hvarföre hon slutligen frågade efter hennes ärende; sveret. dröjde och bestod blott i det enda ordet: Bessy! som nästan ofrivilligt undslapp der okända, Lotty — är det du? Du har då ändiligen kommit! Tyst, Meka, tyst då? Sätt på dig edan och. följ mig ett stycke.4 Vill du inte komma in? Nej. nej — inte dit in, jag passarsej ibland hederliga, goda menniskor. Jeg vill tala vid dig ensam. Jag har mycket att säga dig. . Bessy gick in för att taga hatt och kappa, samt meddelade i få ord sin systers ankomst, lyssnade till mrs Wessingers var försigtig, mitt käraste barn, var försigtig och kom snart igen; svarade nekande på Stephens fråga: någon fara för hand? och återvände