Aftonbladet – 23 maj 1862, sida 3

12 Ja, de äro mycket goda emot mig. Det ärren ungiflicka der också, ser jag, säde Lotty litet skarpt. Jag pissar du bålle jr vo mer ofohemne nu än — sjelfvaå Mary vis!4 Hvarföre tror du det, Louty?4 jEmedan du är en ombytlig och lättrörd vårelse, barn. Så snart någon visar dig vänskap, så ger du genast ditt hela hjerta tillbaka. isDet är ju naturligt. Kansket, svärade Lötty efter ett ögonblicks uppehåll, Ckanske det är så: bara du cke glömmer dem som förut voro dig kära. B Sn du minnes ju mig — syndig som jag ä Jag skallvaldrig glömma dig. isJag begär icke att du skall bålla af mig så) mycket som! Mary Davis, det kan jag ej fokdra? : Men det gör jag, Lotty; du är mig kärare än någon annan i verlden. ILotty qväfde ett glädjerop och vandrade under tystnad nedåt gatan ioen. Slutligen sade hon: br var två unga karlar der, såg jag en oång. De hafva väl förälskat sig i dig, kan jag tro. KE mig? Nej visst icke. kAkta dig för dem. Låt ej bedraga dig afi någon Mens rd och fölska tavga.s Hur du varit ty, efter du :å väl har reda på oss? Åh, och jag som trodde att du förgätit mig helt och hållet.? PFinns det något i verlden som jag eljest skulle tänka på?? sade Lotty. Finns det hela mjtt lif en enda ljusglimt utom denna enda, tanken på dig? Ja, jag vet mycket om sdesBd Specklands, jag har varit på den vär gatantjugo gånger, om ej mera. Kunde li! tro mig vilja försaka tillfället att se en