Aftonbladet – 23 maj 1862, sida 2

Dina ögon bedra dig.4 På ditt hedersord, broder? På mitt hedersord, tviflare. Hugos panna klarnade, den dystra skuggan försvann och båda bröderna betraktade hvarandra småleende. Bessy såg med för: våning huru lika de i detta ögonblick voro. Bessy hade svårt att sofva denna natt; många långa timmar förflöto innan hon kunde sluta sina ögon oel besegra de oro: liga känslor som minnet af den förflutna dagen uppväckte. Och hvad var väl denna oro och förvirring emot den som sedan intog henne, då hon påföljande afton mötte Stephen i förstugan — han kom hem från teatern och hen ämnade begifva sig till sitt rum — och hans första ord voro: Ar.det Bessy?t Då hon svarade jakande;fattadehan:henHer bea och saa beg E essy, jag talade i går om Kopp och glädje, vv do att det var dårakiigt att hoppas, jag hade rätt. Det är förbinu med alltsammans. aFörbi! Hvad?4 stammade Bessy. 4Iogenting som ni behöfver oroa er öfver, svarade han genast; ået försäkrar jag. Ingenting som ej är glömdt inom en vecka, som Hugo sade; Jag ville nämna detta för er, Bessy, emedan ämnet möjligen utan afsigt kunde återupptagas, och emedan des skulle smärta mig att tala derom just nu på en tid. Ni vill ji hjelpa mio4; forts satte han och skrattade bittert, på ett sätt som påminde om Lotty, Satt föra samtalet i en annan riktning, om Hugo och Lucy skulle fråga efter mina glada förhoppningar? Kan jag lita derpå? Ja, men . Men låt oss ej tala derom, Bessy. Det luftslott jag byggde är krossadt, det är allt