Aftonbladet – 23 maj 1862, sida 2

nom samt mötte hans blick, ännu sorgsnare och uttrycksfullare än förut fästad på henne. Han skiftade färg och hviskade brådskande: Tänk inte mera på hvad jag sagt, Bessy. Det är alltsammans barnsligt, ja kanske till och med dåraktigt. Jag är, som jag sade, lättsinnig och tanklös, och man kan ej fästa någon vigt vid hvad jag säger. Den dag kan möjligen komma, då jag kan tala allvarsammare i detta ämne, då.. Han tystnade åter, och Bessy följde, utan att veta hvarföre, riktningen af hans blick. Den föll på Hugo, som ännu talade med sin syster, men som vändt sig om på stolen och nu betraktade dem skarpt med en dystrare skugga öfver sin bleka panna än Bessy någonsin förr skådat. Tänker mi sitta uppe, hela natten, ni båda? frågade han häftigt. Nej, svarade brodern. Är det något som Lucy och jag böra vara i okunnighet om, efter ni hviskar så der? tJag har ingenting att hviska omX, sade Stephen: God natt, du hederliga brushufvud! God natt4, ljöd det korta och, i motsats till den yngre broderns bjertliga uttryck, nästan vresiga svaret. COch bättre lynne i morgon, broder, sade Stephen. tTack. Stephen var redan vid. dörren men vände om och sade till Hugo i en ton som ej var ämnad för Bessys öra: Hur är det fatt i afton? 2 Bra, efter allt hvad jag vet. Du är dig olik, Hugo, om ej mina ögon bedraga mig.