Aftonbladet – 22 maj 1862, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. — Prinsen af Wales besök i det heliga landet. Bland de intressantaste tilldragelserna på prinsens resa är hans besök i patriarkernas grafvar i Hebron. Det var blott med stor svårighet som drottning Victorias äldste son erhöll tillåtelse ztt med sitt sällskap inträda i den moskå, der paåtriarkernas af kristna och musulmän lika högt vördade jordiska lemningar hvila. Alltsedan koestågens tid har det icke varit någon otrogen tillåtet att njuta denna lycka. . En korrespondent till Times meddelar härom följande: I ett hörn till höger är Abrahams graf och midtför till venster Saras. Båda inneslutas af dörrar af massivt silfver. Tillträde till Saras graf kunde ej. medgifvas prinsen, men efter ett ögonblicks betänkande tillät man honom deremot att med sitt säll träda in i Abrahams grafhvalf, som är Lö af marmor och gips samt behängdt med tre gröfia guldgarnerade mattor. Den ena af dessa är skänkt af Muhamed den andrz, den andra af Selim den förste och den tredje af sultan Abdul Medjid. Isaacs och Rebeckas grafvar äro skiljda från de andra derigenom, att de bilda särskilda kapell, som äro tillslutna med dörrar af jern och icke af silfver såsom deras föräldrars. Af samma skäl som Saras graf förblef stängd för den höge resande, nekades det honom att besöka Rebeckas. Deremot väntade man sig icke, att det skulle de prinsen att inträda i Isaacs graf, men tillåtelse dertill stod på intet sätt att erhålla. När prinsen uttryckte sin förvåning häröfver, anmärkte man, att Abraham alltid visat sig full af välvilja, att han var sjelfva godheten och derföre icke skulle förtörnas öfver en skymf, som tillfogades honom. Annorlunda förhöll det sig deremot med Isaac. Hans afundsamhet hade till och med öfvergått till ett ordspråk, hvarföre: man icke en gång tillåtit Ibrahim pascha att beträda hans graf efter Palestinas eröfring. Mot ett besök i Takobs rafhvalf hade man deremot ingenting att invända. — Öfvorsvämningar i Kalifornien. Af alla öfversvämningar, af hvilka Kalifornien varit hemsökt, var den sista den förskräckligaste. Förödelsen började den 9; December sistl. år och förorsakades af 3 dagars regn och mild temperatur uppe i Sierra Nevada-bergen, så att American-floden vid Tolsom Sity steg 60 fot. Denna före nar sig med floden Sacramento, och till följd af det häftiga tillströmmandet öfversvämmade och genombröt vattnet den fördämning, som var anlagd långs utåt floden för att skydda staden så att det på sina ställen stod 16 fot högt på gatorna, till dess det slutligen banade sig väg enom jernbarnsdammen, som nedanför staden örenade sig med floddammen. Genom öppninen störtade vattnet nu med förfärlig makt, och la tvåvåningars trähus rycktes med af den våldsamma strömmen, till dess de söndersplittrades i de hvirflande böljorna. Så blef Sacramento med sina 18,000 till 20,000 invånare fullkomligt förstördt för sjette gången. Staden har på en tid af 12 år varit förstörd fem gånger, tre ånger af eld och två gånger af vatten. Skadan för staten beräknades redan efter denna öfversvämning till ett ofantligt belopp; men sedan dess har det regnat oafbrutet en hel månad; och från den 6-till den 9 Januari i år såg det ut, som om. alla himmelens slussar varit öppnade. Hvarje bäck växte till en fled, hvarje flod till ett haf, och strömmen förde i sitt vilda lopp allt, som ännu fanns qvar i floddalarne af Droar, qvarnat gårdar, hus och kreatur, till San Franciscobugten, hvilken, huru stor den också är, likasom var öfversållad med hvad menniskorna EPN STANNA