Aftonbladet – 22 maj 1862, sida 3

bete vi sannolikt skola i vår kassa cga en behållning, ett öfverskott. Nixha också hört att bland de barn vi äro skyldiga att omhuldå finnas sju, som i följd af sinnessvaghet eller kroppsligt lyte neppeligen skola vara i stånd att fullt försörja sig sjelfva. Något vanlottadt eller misslyckadt barn finnes nästan inom. hvarje familj som har många barn. Men det hör till modershjertats mysterier — ehuru icke at de der mörka, om hvilka man skrifvit så mycket — att detta barn vanligtvis blir modren kärast och det som hon ömmast omhuldar. Jag föreslår att vår förening måtte likna ensådan moder, att den må anse sina vanlottade barn såsom sina käraste och ormhulda dem derefter. Jag föreslår ser att af de medel, som .efter skedd uppfostran af-våra friska barn qvarstå i centralkassan;räntan! må årligen delas emellan de qvarlefvande vanlottade eller sjukliga barnen, och dessa! fortfarande stå under föreningens -hägnoch: under hvar sin skyddsmoders vård! Ni förstå mig! Jag föreslår härmed ait vår! förening icke skall upphöra förr, än de sista af dess värnlösa barn blifvit tryggade för nöden och dess följder. Om ni bifallenshärtill så cifven det tillkänna medelst uppstigande från edra platser! Förslaset är bifallet. Jag väntade mig icke mindre af-eder känsla för barnen. Föreningens närmaste angelägenheter för i dag kunna nu anses afslutade. Och nu, då vi skiljas för denna gång, och hvar och-en af er går hem för alt! träffa makar, barn, eller anförvandter och! vänner — måhända bland dem en eller annan är tidningsredaktör — så skadar det ju icke att I låten dem veta resultatet af denna ; vår sammankomst. Låten dem veta attvår! föreningsaffärer äro goda,dess utvigter oda också, att intet enda af dessa barn blifvit tilltaldt eller: straffadt för brott, att! 82 af dess värnlösa barn under loppet af dessa 8 år blifvit satta i stånd att som