Och det skulle jag med största nöje ge honom, fortsatte ste phen. Troligt nog, men i alla fall är Harry en ibland tusenj ty mannens hjerta är föränderligt och Gvinnans med, för resten. Till och med nu, har Lucy egentligen någon säkerhet för sina utsigter att en gång bosätta sig på andra sidan oceanen? SLåt oss ej bedröfva henne med några tvifvel i detta afseende. Man bör alltid vara beredd på det värsta. Följer du denna regel ejelf?4 frågade Stephen. Utan undantag. Men du hoppas väl på det bästa också, Hogo?4 tIbland.? Det mörklockiga hufvudet böjde sig öfver arbetsbordet med en ifver som antydde en önskan att vidare slippa höra något i detta ämne. CNå ja, du har kanske rätt, fortsatte Stephen, Smen jag deremot, jag bereder mig aldrig på det värsta, jag tänker alldeles icke derpå, jag qväfver till och med aningefi derom. Hugo svarade ej. vOch Lucy gör på samma sätt, ?Ja, och fröjdar sig åt det glada hop som upplyser mörkret omkring henneX, tillade systern; hon tror på sin Harry och hoppas på framtiden samt bygger luftslott och är lycklig deri — mrs Wessinger må säga hvåd hon vill. Du har rätt, Lucy4, sade Stephen, Soht de herrliga luftslott jag byggt, och de herrliga byggnader som ramlat, och dock ej begrafvit mitt hjerta bland sina ruiner. ij (Forts. följer.)