Kå nästa läsning af detta dyrbara bref uppskjutas tills i morgon? Men Stephen har ju inte ännu läst det. Lägg det:på byrån så länge; han kan ju läsa-det när han kommer hem. Lucy kunde ej inse nyttan af att följa detta råd; hon ämnade ej, hvarken dag eller natt släppa det kärleksfulla, det dyrbara, förhoppningsfulla brefvet ur sina händer och ännu mindre. lemna det åt den tankspridde Stephen; som kanske vore i stånd att tända sin aftonpipa dermed, Hon skulle sitta uppe tills Stevie kom hem, och Bessy skulle nog göra henne-sällskap — hvarvid Bessy, märkvärdigt nog. ej häde den ringaste invändning att göra. Några ögonblick sednare var Stephen hemmå, och stod med brefvet i sin hand, stödjande sig mot spiselkarmen, och betraktande Bessys nattsvarta flätor. CHvad nu, sade han; ännu ett kärleksbref, lilla Lucy, du är minsann ett lyckans barn! Lucy svarade: Ja, med en lätt suck — en suck utan den ringaste smärta deri. Sedan Sphen noga genomläst brefvet återlemnade han det åt systern, och hans blickar återvände. till de svarta flätorna och den raka, snöhvita linie som delade dem. Den der Harry är en hedersman, eller huru, Hugo? En ibland tusende, svarade brodern. Det vet jag inte, återtog Stephen hastigt; Chan var ju förlofvad med Lucy innan han reste, !och han hade väl ej rättighet att bryta ett dylikt löfte. Den man, som kunde öfvergifva sin trolofvade brud derföre att olyckan och sorgen lägger tungt sin hand på hennes hufvud, den mannen förtjenade ett kok stryk. Kanhändat,