Aftonbladet – 21 maj 1862, sida 2

SJUNDE KAPITLET. Man kommer sig upp 1 verldon. Bessy, liflig och förhoppningsfull, fortsatte sina omvändelseförsök och lyckades snart förmå Stephen Speckland att ordentligt besöka kyrkan. Redan under de första fjorton dagarne efter uppnåendet af detta resultat tyckte sig Bessy märka en stor förändring hos honom, hans lynne var allvärligare och hans anmärkningar mindre lättsinniga, hvartill. kom att han ejlemnade håmmet, utom för sitt arbete vid teatern. Ett par gånger tycktes han falla i en djup tahkfullhet, hvarur han dock genom en kraftig ansträögoing snart ryckte sig, och föreslög sjelf ett spelparti för att roa sin far; men han spelade sämre än någonsin och utsatte sig för mindre fördelaktiga jemförelser med Hugo. Mer än en gång hände det sg att Bessy, då hon såg upp ifrån sitt arbete, mötte hans blick, uch att hon då kände sig orolig och harmsen, utan att veta hvarföre. Denna oro åtföljdes likväl af oförklarlig känsla äf lycka och sällhet, åtminstone förstod ej Bessy att tyda den, ehuru hon stridde deremot som hade den varit något orätt. Dessutom var hon så ung, och hade ej haft den lyckan att, likt sina bättre lottade jemnåriga, ur romaner inhemta något om detta ämne, som egentligen gör romanerna intressanta och deras läsarinnor hemmastadda inom känslans område. Hon var orolig och nästan rädd för den nya verld af tankar, känslor, drömmar, :som nu för henne öpp nade sina gyllene portar. Hon visste väl att hon af allt hjerta önskade Stephens förbättring och omvändelse, och hon visste, ehuru hon ej kunde förklara orsaken dertill, att hans röst alltid kom detta hjerta i