Aftonbladet – 21 maj 1862, sida 2

nom den stygga vanan att uppskjute allt till mergondogen cÖRK! Jag har ledsnat på att öda tiden med uppskof, och låta folk, med mindre arbetsförmåga och kanske mindre sk:cklighet med — något egenkär kanske jag väl är — oupphörligt gå förbi mig. Jag skall: vända ett nytt blad i lifvets bok, som mamma alltid säger. Du har ofta sagt detsamma, anmärkte Lucy: Och nu säger jag så för tjugonde gån: gen, och menar hvad jag säger, för — första gången4, sade Stephen... Femtio shilling i veckan vill ej säga så litet i dessa bistra tider, och måste ej med likgiltighet betraktas. Dessutom är det mycket som bör lifva mig och gifva mig kraft att arbeta för framtiden. Hvad ser du på Hugo? til lade han under det att en svag rodnad spred sig vå hans bleka kind. Jag undrar blott på hvad det är som skall gifva dig ny kraft och sporra dig till så utomordentliga ansträngningar, Det kan ju vara en hemlighet, -och-duHugo, som sjelf är så hemlighetsfull, måste värdera denna egenskap, äfven hos andra. Jag tadlar den ej heller hos digX, svarade Hugo skarpt och återtog sitt arbete. Kanske Stephen tänker på att gifta sig, sade Lucy skälmaktigt. Brodern skrattade hjertligt. Stephen Speckland gifta sig!4 utropade han; du har i sanning en liflig fantasi, 8y: ster Lucy. Hvem skulle vilja gifta sig med en så slarfvig varelse som jag, hålla. mitt hus i ordning Och. vara mix en god och älskande hustru? Hvem skulle vilja förena sitt öde med den mäns, hvars helsa är-så-opålitlig, hvars åsigter såobestämda och som kanske ej besitter en enda af de egenskaper