Aftonbladet – 20 maj 1862, sida 3

2Nal UClhkua valskd UNUCISAdASLaUES UCBLIUFTALIOT I ett luftbad, uppvärmdt till omkring 90 gr., så visade sig spår i retorthalsen af en kropp, som vid denna temperatur förflygtigades, och när badet under tvenne timmar, med retorter helt och hållet nedsänkt deruti och halsen af densamma hållen i starkt stupande ställning, hållits vid en temp. af 100 gr.—105 gr. hade 4,34 9 öfverdestillerat. Uti ett annat försök i vattenbad, der retorten hade en temp. af 100 gr. eller något litet derunder, erhölls efter 2, timmas fortsatt destillation alldeles lika resultat, eller 4,237 4. Destillatet var en lättrörlig, ofärgad, vattenklar vätska, som lätt lät antända sig i öppet kärl, när några droppar deraf vid en temp. af. omkring 16 gr. uthälldes deruti. Det hade en eg. v. af 0,739 vid 4H 15 gr. När det uti retorten återstående sedermera i luftbad utsattes för en temp. af 4 150 gr., öfverdestillerade ytterligare 16,41 4 af den ursprugliga qvantiteten. Detta destillat var likaledes ofärgadt och vattenklart, med en eg. v. — 0,759. Vid sedermera fortsatt upphettning under 3:ne timmar till omkr. — 185 gr. erhöllos 8,49 4 af ett ännu ofärgadt destillat med en eg. v. — 0,775, som ännu, ehuru med svårighet, fät antända sig i öppet kärl vid vanlig temp. id 4 250 gr. erhöllos efter 5 timmar 27,358 2 destillat, gulaktigt, eg. v. — 0,80, som efter uppvärmning lät antända sig. Återstoden i retorten hade under de förra destillationerna blifvit alltmera mörk och var nu svartbrun och oklar: Slutligen hölls retorten under ytterligare 3:ne timmar vid 4 280—290 gr., då 8,490 4 gult destillat med eg. v. — 0,819 gick öfver. Det som nu återstod i retorten var en svart, grumlig tjära, hvars eg. v. utgjorde 0,835. Sammanfattar man det anförda, finner man att profvet utgjorts af en blandning af olika flygtiga flytande kolväten, nemligen sådana, som öfverdestillerat vid omkr. 100 grader 4,34 proc. omkr. 150 , 16,41 omkr. 185 8,49 omkr. 250 21,35 oy omkr. 290 8,49 n Aterstod 34,9 mV 99,99 proc. Genom fortsatt destillation vid ännu högre temperatur skulle visserligen ännu något mera kunnat vinnas ulaf återstoden, men som ett sådant försök icke skulle ledt till några praktiska slutsatser, underläts det. Jag vill minnas att jag för en tid sedan läste en uppgift af tit. att fit. amerikanska fotogen vore destillerad vid en temp. af 270—280 gr. en uppgift, som jag icke har något skäl att bestrida. Tit. förundrar sig förmodligen huru ef: ter en omdestillation vid 290 gr. en tredjedel kan återstå, som först vid en ännu upphöjdare temp. och ändock alltid med lemning af återstod kan öfvergå. Jag sätter icke tt: uppgift i minsta tvifvel: den är nog riktig; men förhållandet är att ämnet under hettans inverkan lider en omsättning. Sålunda skulle man vid omdestillation af de förut nämda mera flygtiga kolvätena erhålla andra, som öfverdestillerade vid ännu lägre temperatur, samt mer eller mindre färgade återstoder, som först vid upphöjdare temperaturer ändock ej fullkomligt läte öfverdestillera sig. Uti en artikel i tidningen Aftonbladet, som tit. i sitt bref åberopat, och hvilken jag förskaffat mig, finnas uppgifter öfver resultaten af några destillationsförsök, hvllka enligt tit. öfvertygelse måste vara omöjliga. Att de betydligt afvika från dem jag funnit, är säkert. Då emellertid denna undersökning synes vara samvetsSent gjord, så, ehuru jag är långt ifrån att dela de lutsgtser: som författaren vill draga al sina försök, bör jag ej betvifla uppgifternas riktighet. Den enda förklaringsgrunden kan då vara, att de prof, som blifvit underkastade försök, varit olika. Detta skall sannolikt ofta inträffa med en sådan blandning af olika flygtiga kroppar som fotogen, och jag anser det sannolikt, att det icke står i någon fabrikants makt att producera. en sig alltid absolut lika vara. Detta förklarar äfven hvarför det mig tillskic kade profvet hade en något olika täthet med det, som jag förut erhållit; ifrån handlanden Nilssons bod; och då det nu skickade hade en lägre egentlig vigt än det förra, och således borde innehålla mera af de mera flygtiga beståndsdelarne, så bevisar detta förhållande att tit. ingalunda tillskickat mig ett särskildt för tillfället utsökt prof. Jag har ofvanför uppgifvit huruvida de erhållna destillaterna mer eller mindre lätt läto antända sig i öppet kärl. Ett sådant prof på fotogån bevisar egentligen ingen ting, och är till och med bedrägligt. Fotogen, sådan den ursprungligen var, lät MU på detta sätt antända sig. ehuru de första destillaterna gjorde det. Försö ket fjordes med dem med några droppar. Hade jag haft mera deraf, så att försöket blifvit gjordt med en större massa, är det sannolikt att antändningen icke skett med samma lätthet. Skälet härtill är ej svårt att inse. För öfrigt qvar hållas dessa mera flygtiga produkter uti fotoge nen med sådan kraft af den öfriga vätskan, att de ej hinna afskiljas derifrån vid en upphöjning af temperaturen af så kort varaktighet, som den som uppkommer när en svafvelsticka förbrinner, Uti en liten jerncylinder af 1, tums diamete; och 3 tums höjd, uppvärmd i sandbad till 2 r., inhälldes några droppar af de flygtigastc estillatena; men en brinnande svafvelstickz kunde ej antända dem förrän den nedfördes til bottnen. Samma förhållande visade sig med fo togen vid å 48 gr. Först när cylindern upp värmdes till öfver 100 gr., och några droppa; fotogen inhälldes, kunde antändning ske uti, ickt öfver, cylinderns mynning. Dessa försök bevis: tillräckligt, att fotogen vid förnuftigt bruk all deles icke exploderar, men väl att den låter an tända sig, samt således är eldfarlig: en sak, son ingen dragit i minsta tvifvel. Det vore stol skada om em ogrundad fördom eller missförstådd: experimenter skulle uttränga detta billiga oci propra lysämne. Utan all fråga kan man si ställa till att fotogen åstadkommer explosion Detsamma kan ske både med olja, talg och vax Ville man nu af denna orsak utdöma olja, tal; och vax, finge man sitta i mörkret. Stockholm den 28 April 1862. J. F. Bali. Salmsonskaförfalskningsmålet. Sedan remisshandlingarne från öfver eembetets sli kommit I