Aftonbladet – 20 maj 1862, sida 2

ejfuthärda att sej—-attzse någon vara ond på mig. Det oroar mig. Innan Bessy hann svara tillade han: Önskar ni verkligen att jag skåll: gåi kyrkan? Skulle det glädja er?t Ja.s Jag skall gå i eftermiddag:? Stephen höll ord och gick i aftonsången med sin mor och syster samt Bessy. Visserligen slumrade han in ett par gånger under. gudstjensten och gäspade under predikan, som också var temligen tarflig och torr. Men han beklagade sig ej, han hade af fri vilja erbjudit sig att följa medi kyrkan, och det var dessutom rätt angenämt att gå hem i Bessys sällskap, med Bessys hand på sin arm, medan hans mor och syster gingo förut. Han visste ej ens hvarför han fann? det så angenämt; han brydde sig ej om att tänka derpå, han njöt blott af att se henne i hemmet, att betrakta, oftare än man trodde, hennes smärta figur sväfvande genom rimiiet, eller hennes små fingrar flitigt sysselsatta med de eviga tygkängornay han bjötas att höra henne sjunga och tala om Wales, isynnerhet på sednare tider; men då han nu vandrade hem ifrån kyrkan med henne, intogsihan af en ljufvare känsla än han nåonsin erfarit eller kunde förklara. Kanske det var nyttigt att gå i kyrkan? Han skulle bestämdt följa med Bessy nästa söndag också; Hugo måtte säga hvad han behagade och skratta så mycket han ville. (Forts.) På sednaste tiden har man flera gånger funnit på Fredrik! den Stores staty till häst i Berlin uppslagen följände vers, hvilken karakteriserar den innersta stämningen i Preussen: Alter Fritze! steig hernieder Und regiere Du uns wieder. Less bei diesen schweren Zeiten Lieber unsern Wilhelm reiten!