Aftonbladet – 20 maj 1862, sida 2

ock framflytta bevärimgsäldern. Om man antager att ofvannämnde mindre ; brister blifva afhjelpta, torde den svenska armens nuvarande sammansättning, med värfvad och indelt trupp såsom stam eller ram samt beväringen såsom f.llnad, jamaölikt f vara den för landet lämpligaste, såväl med afseende på de bestående förhållandenas bistoriska utveckling som på ett litet och fattigt folks behof af en, relativt till andra länder, betydlig försvarsstyrka mot öfvermäktiga grannar. Den stadga och fasthet, som skulle saknas hos en af endast beväring sammansatt armå, ersättes genom den inelta soldatens mognare krafter och vana vid disciplin, hvaremot beväringen alltid måste meddela den förre något af sin ungomliga liflighet och rörlighet. Systemet måste således anses vara väl afvägt, om det blott 1 alla sina konseqvenser tillämpaes, d. v. s. om beväringen redan i fredstid införlifvades och inöfvades med stammen, hvilket tyvär ännu ej är fallet. I danska ormen finnes ingen stam, om man ej såsom sådan vill anse det fåtaliga befäl, m i fredstid hålles under fanorna. Dana armån uppsättes genom konskription, d. v. 8. genom lottning inom den första årsklass, som är värnepligtig. Värneplikten börjar året näst efter det, under hvilket man iyllt 22 år, samt varar 16 år, hvaraf 8 i ien och 8 i rkningen; men äfven efter denna tid skall hvar och en, så länge han förmår, vara skyldig att på konungens uppbud gripa till vapen, då riket hotas af fiendtligt anfall. Antager man, attderas antal; som inträda i v pligtså!dern, i Danmark har samma proportion till befolknin 2en som i Sverge, så skulle årligen omkring 20.000 personer inträda i densamma. Här: attages för landtförsvarets räkning genom ottning årligen likväl blott 5 å 6000 man, som hafva en viss längd, och hvil a sedan inträda i linien och utgöra den aktiva armån. Alla öfriga äro befriade från inställelse under fanorna i fredstid, men måste vara beredda att i krigstid utgå såsom för stärkning. Den sednare utgöres således af tvenne kategorier: de som vid lottningen dragit friande lott, och de som uttjent sin tid i linien. Lätteligen finner man orättvisan i detta, liksom i alla andra konskriptions-systemer, der hela krigsbördan genom lottningens slump kastas på en del af nationen, då den andra deremot i det närmaste går fri, och detta utan att man derföre tilltörsäkrar armån de för krigaryrket lämpligaste och bästa krafterna. En skärande motsats bildar konskriptionen till allmänna värnepligts-systemet, sådant det förekommer i Preussen och Schweitz samt äfven principielt i den svenska beväringsinrättningnn, der man på sednare tiden likväl tyvärr försökt bortfuska det genom friköpningen. Å andra sidan kan man dock ej neka att konskriptionen i länder, som ej hafva någon ständigt under ranorna stående stamtrupp, i ekonomiska och militäriska förhållanden finner sin förglaring och ur Då staten ej har råd att öfva alla tillräckligt, måste den försöka så mycket bättre utbilda en mindre del. Men 1 stater der stam finnes, der är konskriptionen lika obehöflig som orättvis. Den danske infanteristen tjunstgör först i I6 månader, under hvilkeu tid han utbildas till soldat. Dessa 16 månader räknas från den 1 Juni året näst efter det, då han fyllt 22 år till den 4 Okt. det derpå följande år. Härefter permitteras han, d. v. s. återgår till till borgerliga yrken, utom 3 veckor på hösten de två eller tre derpå följande åren, då han inkallas till kårexercis (bataljons:xereis). Vid kavalleriet varar tjenstetiden 15—18 månader, vid artilleriet 25 och vid mgeniirtruppen 24 månader, oberäknadtresrytskolan. Den norska armen uppsättes dels genom ning, dels genom konskription. Den värfvade styrkan utgöres af 2000 man; lägs härtill de 1600 befäl, som i fred hålles under fanorna, så skulle norska armen ha n liten stam af 3600 man. Detta är dock nera sken än ver et; ty de värfvade rupperna hafva föga mera öfning än de zonskriberade. V ligen ligga de i garnison, men de äro så illa aflönade, att de nåste sysselsätta sig med andra yrken för tt kunna lifnära sig. Enligt regeln använ las de blott till vaktgöring. Armåns hufvudstyrka bildas af utskrifne, eller som de i Norge kallas, nationale. Värnepligtsåldern vidtager vid fyllda 22 år. Åntager man att antalet värnepligtige i Nor3e har samma proportion till betolkningen om i Sverge, så skulle årligen 12.500 personer inträda i värnepligtsåldern. Härafutiages för liniens räkning, och sedan afdrag blifvit gjordt förs varet, genom lottning bland dem, som hafva den föreskrifna soldatlängden, årligen omkring 3000 man. De, som innehafva den, men draga friande lott, gå genast till liniens reserv; deras antal b räknades för några år sedan till 2300, men som soldatmåttet nyligen bhivit nedsatt, bör det nu hafva vuxit. De, som icke hafva skrifna längden, gå genast till landt värnels reserv och äro befriade från öfning men skola vid behof tjenstgöra som trosshvarv, der värne soldaten tilll efter han ingår i han qvarstår y pligten upphör. Undantag härifrån eger dock rum vid kavalleriet, der soldaten i 7 år tillhör linien, men sedan är fri från nepligten. Någon annan tjenstgöring förefaller ej, än rekrytskolan och de århga öf ningarne. Linie-reserv-soldaten tillhör densamma i 3 år, hvarefter han 2 år står i landtvärnet ssmt slutligen 5 åriland värne