slutligen alla äro mycket kätterska, utom nägra irländare, som fromt läsa Coquilles rbeten,-skola.de omsider alla .komma till djefvulen, åtminstone hoppas jag det fullt och fast. 7 Detta är, såsom jag trot; Londons och Jess invånares ursprung, utveckling och sannolika. slut... Jag säger, detta utan smicker ellerv-illvilja, sine ira et studio, ty tagna hvar :ör sig och arklädda detkalla omhölje, hvarmed hvarje engelsman är omgifven likasom kastanjen med sitt skal, finner,jag deras ällskap ganska ångenämt: Som? deras hjerna är stöpt i en form, som är mycket olik: vår, .och,-:som. de ej: förstå sig på den franskavartigheten, hvilken fordrar att man aldrig stöter någon, slipper man det obehaget att höra hvar och en af.dem upprepa alla andras mening: Londons hufvudsakliga karakter är omvexling. Paris kärakter är enhet... Hvar... oeh. en. af, de stora förstäder; hvaraf London-består, ären stad för sig, och främlingarne märka det blott alltför. mycket. Sammå namn på gator återfinnas-påstjugu särskilda ställen; en. främling måste taga sina försigtighetsmått och aoga lyssna på de anvisningar man ger honom: London är för stort; det är ett ofantligt fel, som man redan måste inse Alla af stånd äro två och tre Bånger så, stora som i Paris. Kommunikationerna:, bli mycket svåra. Gatorna i City äro öfverfyllda af åkdon, fotgängare och, varor, . Det är märkvärdigt att så få olycksbändelser inträffa. Det förefaller farligt för en nation, att dess hufvudstad är så derhördt rikt befolkad.. Tre millioner-menniskor.lör.en nation af trettio millioner, det är tiordedelen, d. v. 3. tre gånger för mycket. Ett så otympligt hufvud, satt på,.en jemförelsevis temligen liten kropp, knäcker: honom; 4 Alla en nationsideer, känslor och rikedomar strömma ill medelpunkten, och återstoden af landet förefallersåsom -en öken: ; Deraf kommer sig provinsernas förtvinande, bristen på armar på landsbygden, själsdomningen, afsmaken för allmänna angelägenheter och småaingom nationens förslafvande. Den: som är herre öfver hufvudstaden, är herre öfver alltsammans. å ät Så långt har det ännu ej kommit med London, men det skall snart gå derhän. De engelsmän; som besöka Paris, som se snyggheten på gatorna, butikernas prakt, boulevar: dernas skönhet samtöfverallt ordning och enhet, skulle, äfven de, gerna vilja ha alla dessa vackra saker, hvarifrån villervallan i deras olika administrationer Hittills förhindrat dem. De skola kanske om tio. år, kanske om. tjugu i sin ordning få en. prefekt i London, som skall organisera, administrera, rifva ned och bygga upp såsom prefekten. i Paris; Den dagen skola alla kommunalfribeter blisvårt komprometterade: Måtte.: himlen derifrån bevara våra vänner engelsmännen! De byta då bort: sir. åsna. mot en tupp, och de skola evigt ångra sig. d ; Öch emellertid förstoras staden med varje dag. Den är redan, påstås det, fem gånger större än Paris och liknar en provins. en. ligger i fyra grefskaper: Middlesex, Surrey, Kent och Essex, samt är folkrikare än Schweiz, Holland; Sverge öch en mängd stater af andrå rangen. Det är en ofantlig aferund, der alla verldens rikomar hopa sig. Paris är idernas hembygd, London är materiens. Jag har ännu blott sett (för öfrigt har jag knappt sett en fjerdedel af staden) en enda vacker sak i London; men den är beundransvärd: jag menar pårkerna. Luxembourg och. Tuilerierna äro ingenting ditåt. De äro ofantliga ängar, der skockar af får beta midtibländ tvinnor och barn; som ligga eller leka i gräset. Ingen. stängsel hindrar vandraren att sätta eller lägga sig hvar Kan behagar. Detta är Londons verkliga öfverlägsenhet, och det måste medgifvas att Paris icke har någonting dylikt. Jag är mindre nöjd med squarest. Deseganska dystra ut, och tillträdet till dem är all: mänheten förvägradt, ett förbud, värdigt en aristokratisk. nation, der hvar och en äter för sig, instängd 1 sitt: skåp på värdshuset; likasom de ilskna hästärne I stallen. De, som ega till squeres gränsande hus, äro de enda som:ha-rättighet--att. promenera der, men tyckas knappt begagna sig deraf, efter bvad det vill synas. Åtminstone har jag aldrig sett någon der. . -. Tillsersättning har det engelska folket andra förströelser. I kanske inter annat land i verlden ser man så. målga music halls, schweizerikoncerter och småteatrar; men allt detta ser ruskigt ut (jag talar naturligtvis icke om de störa: teatrarna, dem; jag ännu icke sett). De lefvande taflorna, bannlysta från Paris, ha tagit sin tillflykt till London, och man ser dussintals qvinnor, endast klädda i tricot, visa sig för allmänheten i plastiska ställningar, hvilka skola afbilda ryktoara målares taflor. iDessa qvinnor äro i allmänhet icke fäla, ty en ful: qviona är ett mdantag i London; men deras yrke är lika rämmande för konsten som för, anständig-: neten.. Ni känner engelsmännens beryktade grace; det är här den utvecklar sig obehinIradt. Emellertid är allmänheten förtjust eller låtsas vara; det, och man applåderar väldeliga Venus och Niobes döttrars ställninsar, — Aktörerna äro bättre. . De likna drag för drag automater. Deras rörelser ha sämma kpyckande bestämdhet som guillotinens bila, och när de tala, tycker man sig! höra less rasslande i rännan: . Det är frappant eh förfärligt. I går såg jag i en af dessa salar, der det sjunges, en aktör, som skulle söra förore i Paris och snart bli millionär, om hän jkunde förmå sig att passera Kanaen. Han sjöng en gänskk medelmåttig visa, som innehöll, att-hans älskarinna bedragit nonom. ochatt hanpgripit henne på bar. gers. ning i hennes: trolöshet; hans och hennes -amtal varaf en förfärlig komik, -Hans blåa, matta och kalla ögon uttryckte nalla uppänklisa känslor af hat och förakt, och i vrån