Aftonbladet – 17 maj 1862, sida 2

gjorde med Stephen. Bessy var också allsid vänlig och hjelpsam, och sådana personer blifva snert omtyckta af dem söm ofta behöfva hjelp och sätta värde på vänlighet. Sedermera upptäcktes det att Bessy hade en vacker stämsna, och nu lifvades de ensliga timmarne vid Seymour Street af walesiska folksånger och af de sentimentala visor, som Bessy vid sitt första uppträdande i El-Dorados musiksalong brukade utföra och som isynnerhet roade gubben Specklabd. Henoes röst var Jjuf, om också ej stark, och sjelfva Hugo Speckland antög den ovatiar att upphöra med sitt arbete under det hon sjöng, utan alt synas tänka på huru mycket han förlorade af den dyrbara tid, som han eljest så mycket värderade. Han yttrade dock ingenting om sången, ty han brukade ej slösa med artigheter, och sedan den slutat, arbetade han med dubbel ifver, möjligen för att taga igen den förlorade tiden. Stephen var kanske den som mest njöt af dessa musikaliska nöjen, ty han sjuknade på fjerde veckan af Bessys vistande vid Seymour Street och var vid slutet äf den sjette ej ännu nog stark att våga gå ut. Han ver ej sängfiggande, men han hostade mycket (en skarp ihålig hosta, som var plågsam att höra) samt var -å svag att han nästan hela dagen hvilade sig på soffan i familjens ge mensamma arbetsrum. Hans lynne vår dock alltid hka jemnt, och under denna långa sjukdom, som hindrade honom att arbeta elier sysselsätta sig, hade han alltid ett glädtigt svar, ett vänligt leende för hver och .n, och var sjelf den som minst oroade sig öiver sitt belsotillstånd. Bessys sånger och visor blefvo under denna tid nästan oumbärliga, och Stephen påstod att det egentliocn var Bessy och hennes sång, som återsifvit bonom helsan, i fordna dagar; då han sökte den blund bergen ochi den friska iutten vid Abercgwin,. ttephen talade gerna om Wales under den tid som hans sjuklighet höll honom hemma; denna lilla utflykt till Wales tyck