Aftonbladet – 17 maj 1862, sida 2

ELISABETH CALVEBTON ). Bessy förstod att hon var lycklig nu, genon den känsla af fas: som intog henne då hor såg tillbaka jå den flydda tiden och de pi Eidorado tillbringade åren; genom den teberaktiga ifver, hvarmed hennes tankar fasihöllt sig vid både möjliga och omöjliga plane: att rädda äfven Lotty från det olycksöde, som kastat henne i en afgrund, djupare än Bessy ens kunde ana, och hvarom hon lyck ligtvis ej visste det ringaste. En zång under dessa sex veckor erhöll hon några f: rader från sin syster, endast innehållande att denna visste hvar Bessy befann sig samt att ingen annan af hennes slägtingar hade någon aning derom; vidare bad Lotty kenve vara lugn och ej vid dagsljus alilägsna sir långt från sin boning samt slutade med der önskan, att Bessy ej måtte oroa sig öfver gin syster. ?Låt mig sjelf bestämma tid och s:und för vårt sämmanträffande, voro heapes sista ord, och Bessy suckade djujt då bona ihågkom att hon ej kunde göra arna än invänta denna tid och stund. Bessy hade ej under dessa seckor förglömt Mary Davis; hon hare skrifvit ett låvgt bref till henne och tackat henne för hennes tro fasta vänskap samt berättat om sitt nya hen. ech siaa förhoppningar. Mary hade genas: besvårat detta bref och bedt Gud-styrke Bessy i hentes goda föresatser, tilläggande den ledsamma pyheten, att hennes fer, son: sände bjertliga helsningar til sin systerdoöt ter, ej var vid god helsa, samt att hon var alsarsamt orolig öfver hans sjuklighet. Hon hoppades dock på förbättring och att snart få sända bättre nyheter. Bessy hade vid denna tid blifvit som barn huset hos familjen Speckland, der man bjöd till ati skämma bort henne liksom man , Se A. B. n:r 67, 68, 70—72, 74—79, 81—083, 87, 88, 90, 92, 95—97, 99-102, 104—106, 108 och 111.